Annons
X
Annons
X
Mindfulness

”Mindfulness gör dig medveten om ditt beteende”

”Aldrig mer mindfulness”, skriver en läsare medan andra vittnar om att de haft stor hjälp av metoden både i privatlivet och i yrkeslivet. Att det behövs mer diskussion om hur mindfulness används, är många eniga om.

Foto: Marc Femenia / TT Bild 1 av 1

Bild 1 av 10

Foto: Marc Femenia / TT

Mindfulness | Del 5 - läsarnas gensvar

”Det handlar inte om att acceptera allt”

Jag arbetar med mindfulnessträning på olika sätt och på olika arbetsplatser i södra Sverige. Vill först och främst tacka för att ni lyfter fram ett viktigt ämne. Jag håller helt med om att det finns risker med att lansera mindfulnessträning på arbetsplatser. Precis de risker Carl Cederström lyfter fram är mycket relevanta – mindfulness kan presenteras som svaret på ”allt” och därmed riskerar organisatoriska- och ledarskapsproblem att göras till individens ansvar. Min åsikt är den att, medan mindfulnessträning kan ha sin plats, så ska det aldrig vara det enda som erbjuds - kanske inte heller det första. Jag får många förfrågningar om att komma och jobba med mindfulness. Och efter att ha undersökt behovet och situationen så tackar jag ofta nej med förklaringen – ”Det är nog inte mindfulnessträning som är det bästa i den situation ni befinner er i. Testa att arbeta med att skapa tryggare anställningsformer, bättre bemanning, tydligare information, mer delaktighet i beslut och mer närvarande chefer först – till exempel”.

Nu till lite kritik mot Carl Cederströms kritik.
Det är min åsikt att han kritiserar en förenklad bild av vad mindfulnessträning går ut på. Han är inte ensam om detta. Det finns också kollegor till mig som publicerat liknande kritik. Att träna på ökad medvetenhet av tankar och känslor samt att försöka välja ett accepterande förhållningssätt till dem (alltså tankarna och känslorna) kan vara mycket hjälpsamt. Det betyder absolut inte att man börjar acceptera farliga eller orättvisa missförhållanden. Snarare kan ökad medvetenhet om - och acceptans av - ens egna känslor inför situationen då lättare fungera som en guide för hur man sedan ska agera - till exempel att sätta tydliga gränser, peka på orättvisor, ta avstånd från det man inte tycker känns okej eller jobba för att få till stånd konkreta förändringar i det sammanhang man befinner sig. Det är lätt att misstolka delen som handlar om acceptans – att det skulle handla om att acceptera allt. Det gör det alltså inte. Snarare är man mycket specifik med vad acceptans i detta sammanhang betyder. Det missas i en förenklad debatt. Kanske är det för att just ordet ”acceptans” har så många negativa konnotationer i vårt språk – ”Det där måste du bara acceptera” eller ”Du får helt enkelt gilla läget”.
Cederström har dock rätt i att det finns risker. Man kan använda vilket verktyg som helst på olika sätt. Det handlar om sammanhanget och intentionen med insatsen. Med en hammare kan man bygga ett hus och slå någon i huvudet. Inte min liknelse, men jag har glömt källan.
Tack för en intressant artikel!
Henric Hagelberg
Leg. psykolog

Annons
X
Annons
X

Bild 2 av 10

”Jag satt i ett tyst rum och ville dö”

För cirka sex år sedan när jag var 16 år så ville min dåvarande psykolog att jag skulle delta i en ny grupp där de lärde oss om mindfulness, så jag kunde lära mig att hantera min panikångest och torgskräck. Jag hade inte riktigt något val egentligen. Min psykolog var på mig och större delen av min familj.
Så jag tackade ja till att gå den här kursen. Det är lite blandade känslor från den erfarenheten. Jag träffade otroliga tjejer och killar som verkligen var starka och helt underbara människor men tyvärr kan inte det väga upp hur otroligt dåligt jag mådde av mindfullness. Jag blev mer stressad och fick hemska panikångestattacker när vi skulle göra olika övningar. Men jag vågade inte säga något. Jag var rädd att jag skulle få höra att jag inte ansträngde mig eller att jag gjorde fel.
Jag satt där en gång i veckan under 6 veckor. Det blev alltså nästan 6 timmar som jag satt där i ett tyst rum och ville dö. Det var väldigt stressande att göra alla olika övningar som skulle vara så bra för mig, när jag visste hur jag skulle må. Men mindfulness var så himla bra för alla, sa de, så jag satt bara där och log.
Jag har aldrig använt mig av mindfulness efter det. För jag är rädd för att må så dåligt igen.
”Aldrig mer”

Annons
X
Annons
X

Bild 3 av 10

”Mindfulnessbegreppet har trivialiserats”

Bra, att det debatteras om mindfulness i Svenskan! Mindfulnessbegreppet har trivialiserats och kommersialiserats i Sverige under de senaste 15 åren. Bara detta att använda det engelska ordet ”mindfulness”! Jag tycker att Marie Åsbergs (professor i psykiatri) sinnesnärvaro är bättre och rätt så användbar. Jag började meditera för 35 år sedan med ”awareness-meditation”, som då översattes med uppmärksamhetsmeditation eller dess synonym ”mindfulness”, som översattes med medvetenhet. Dessa tekniker/övningar kombinerades med meditationsträning i medkänsla (från engelskans compassion/loving kindness/kindly awareness).
Jag håller med Carl Cederström, att mindfulness kan användas fel i arbetslivet. Uppmaningen att "acceptera utan att döma" brukas ofta på ett ytligt sätt i Sverige. Engelskans 'to accept' betyder inte samma som svenskans 'att acceptera'. Tvärtom, man säger "acceptance is not approval". Här vore det intressant att läsa, vad SvD:s språkexperter säger om dessa översättningar. I seriös mindfulnessundervisning tas upp, att man inte skall döma (fördöma) sina upplevelser (känslor, tankar, kroppsliga förnimmelser). Däremot ska man inte slentrianmässigt agera blint utifrån dem. Men givetvis ska man i akuta situationer agera instinktivt.

Mindfulness behöver kombineras med medkänsla och klokhet. Då lyssnar man på sina upplevelser, begrundar dem och agerar klokt. Då ser man både risker och möjligheter. Kanske leder det till, att man ändrar på sin arbetssituation, när det är möjligt. Mindfulness är inte bara stresshantering. Det får inte bli, att man stänger av verkligheten.
Fredrik Bengtsson säger att meditation har hjälpt honom både privat- och i yrkeslivet. Det stämmer, att man behöver gedigen utbildning innan man börjar lära ut meditation. Jag har träffat många personer, som fått stor hjälp av meditation speciellt när mindfulness har kombinerats med medkänslans ( övningar och med sunt tänkande/klokhet. I mitt yrke har jag även träffat flera patienter, som fått mer ångestsymtom av meditation och några få som blivit psykotiska av för långa meditationspass.
”Psykiater och psykoterapeut”

Annons
X
Annons
X

Bild 4 av 10

”Medarbetarna fick en tydlig stressreduktion”

Jag vill gärna lämna några synpunkter kring ämnet mindfulness på arbetsplatsen. Jag arbetar som avdelningschef på en avdelning vid ett svenskt länssjukhus och sedan ett par år tillbaka så är mindfulness ett naturligt inslag på vår arbetsplats.

Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och medicinska sekreterare deltog på frivillig bas i 8-veckors kurser som bestod i att vi träffades 10 minuter varje dag innan arbetet började samt 1 timme i veckan.
Utöver detta behövdes det för varje deltagare 20 minuters träning på egen tid dagligen. De allra flesta på vår klinik har nu deltagit i utbildningen och en viktig attitydfråga när det gäller mindfulness är att med nyfikenhet prova på utan förutfattade uppfattningar och det gjorde vi. Utvärderingarna efter avslutad utbildning var fantastiska att ta del av, uppmärksamhetsträningen och fokusträningen gav medarbetarna en tydlig stressreduktion och en upplevd ökad arbetsglädje.

Alla vet att arbetsmiljön är A och O och att det är chefens uppdrag att se till att den är bra för samtliga medarbetare på arbetsplatsen. Det är inte medarbetarna som är skyldiga om arbetsplatsen är dåligt organiserad eller arbetsbelastningen är orimligt hög, så långt tror jag vi alla är överens.
Men, vi vet också att ohälsa på arbetsplatser ofta handlar om dåliga relationer som bottnar i vår oförmåga att hantera stress och aggressioner.

Med hjälp av mindfulness lär du dig att bli medveten om ditt eget beteende. Vi som jobbar i vården ska, förhoppningsvis på ett professionellt sätt, bemöta våra patienter så att de kan känna tillit och trygghet. Då krävs det att vi som vårdar kan ha ett professionellt förhållningssätt när vi möter våra patienter även om omständigheterna är besvärliga och läget är akut. I sjukvården kommer det alltid att finnas akuta situationer som kräver all uppmärksamhet och fokus hos läkaren eller sjuksköterskan för att kunna fatta rätt beslut i vården av patienten.
Dålig arbetsmiljö som beror på en sårbar och/eller dålig organisation ska givetvis inte behandlas med mindfulness-träning som ett universalmedel.

Som patient möter jag dock dock hellre en medvetet närvarande läkare (dvs mindful) än en läkare som hyllar idleness (dvs att göra ingenting).
Inger Engdahl,
avdelningschef ögonkliniken, Länssjukhuset i Kalmar.

Annons
X
Annons
X

Bild 5 av 10

”Mindfulness har gett mig självmordstankar”

Jag har provat meditation och mindfulness på egen hand och gått på yoga (på ett vanligt gym). För mig som har en ångestproblematik sen tonåren har mindfulness orsakat fruktansvärda ångestattacker, overklighetskänslor och självmordstankar.
Jag vågar inte gå på yoga eftersom det som ska vara avslappnande istället kan bli något helt annat. Jag tycker att vardagsmindfulness är bra, att vara i nuet och tänka när man äter, lyssna på fåglarna etc. Men att sitta still och blunda och tänka inom sig själv är inget bra alls om man inte har ett stabilt psyke. Jag kan tänka mig att mindfulness är jättebra för t ex stressade personer utan psykiska problem.

Anonym

Annons
X
Annons
X

Bild 6 av 10

"Många instruktörer saknar kunskap om filosofin”

Som buddhist sedan 20 år, praktiserande meditation lika länge, tycker jag att mindfulnessvågen är för lättsinnig.

Kanske en bra introduktion för många - men mindfulnessinstruktörerna kan inte mycket om hur man tar nästa steg, och i många fall har de inte tillräcklig självkännedom för att vägleda. Dessutom tar de för mycket betalt för alldeles för lite kunskap.

Det är bara att gå till närmaste buddhist-center, så kan man få instruktioner i princip gratis (oftast mot frivillig donation). Precis lika oreligiös som om du går till psykologen. Men du måste stå ut med lite buddhistiskt "bling-bling" i form av Buddha-statyer och färgval på tapeter mm.
För mig är meditationens främsta syfte att nöta bort dåliga vanor, nöta in en "awareness" och på sikt ta mig mot större "compassion", medkänsla, för samtliga levande varelser.

Självkännedomen kommer när man börjar inse att det inte finns något egentligt själv, och därför kan frånse/skratta åt tillfälliga tokigheter så som begär och känslosvall.
Det infinner sig en sorts lättnad – man kan ta vilka upp- och nedgångar som helst med ett större jämnmod än innan man började meditera.

Det tar tid dock. Ingen quick-fix.
Men - och här kommer min kritik mot mcMindfulness: de som jag mött utanför de buddhistiska kretsar och som instruerar i medveten närvaro, har noll koll på filosofin bakom, de saknar helt enkelt förankring i en filosofi som hjälper en till ett större jämnmod och lugn.

Har man inte kunskap om den underliggande filosofin som en gång skapade "mindfulness" kan man heller inte vägleda längre än till medveten andning.
Och - förresten kanske ordet mindfulness är fel: en Lama (lärare) i Nepal sa åt min man en gång att det hellre skulle kallas Watchfulness, alltså uppmärksamhet, det beskriver vad man gör bättre.

Och med den uppmärksamheten kan man påbörja reflekterande meditationer, kärleksskapande meditationer, bearbeta sina rädslor eller vad man nu vill göra.
Denise "Karma Dechen Dreulma" Vestin

Annons
X
Annons
X

Bild 7 av 10

”Som kristen blir det en krock”

Jag håller med om att mindfulness inte är för alla. Jag är kristen och känner det som att det blir en krock inom mig när det gäller mindfulness och yoga. På min tidigare arbetsplats skulle vi ha en utbildning i mindfulness som var obligatorisk. Jag reagerade mot detta men var tvungen att vara med vid två tillfällen. Hur som helst dog det hela ut efter 3-4 tillfällen.
Lena

Annons
X
Annons
X

Bild 8 av 10

”Lugnet kommer helt naturligt i naturen”

Stort tack för mycket intressant artikel!

Jag valde (efter påtryckning från sambon) att flytta ut från storstadens puls och ut på landet , nära en sjö ,och har tack vare detta verkligen goda förutsättningar för att göra ingenting.

Min sambo vill alltid hitta på något, och jag ser glädje och tillfredställelse av att göra - precis ingenting.

Målet med mindfulnessen är ju någonstans att komma ner i varv och känna in nuet och lugna ner sig och detta kommer helt naturligt av att bo i naturen.
Jag tror det kommer växa fram en ökad popularitet av att flytta ut på landet som kontrast till denna storstadshets. Tolv timmars arbetsdag ska kompenseras med mikropauser och yogapass 06.00 på morgonen.

Min syster bor "centralt, med nära till allt " och har alltså valt av praktiska skäl. Ändå har jag aldrig träffat henne utan att hon känner stress över alla måsten.
Utflyttad

Annons
X
Annons
X

Bild 9 av 10

”Jag tyckte att det var humbug”

Min arbetsgivare, en europeisk organisation, erbjöd sina medarbetare en kurs i mindfulness. Jag själv och mina närmaste kollegor tyckte att det var humbug, en irrlära som borde ersättas med "vanligt bondförnuft".
Ingrid

Annons
X
Annons
X

Bild 10 av 10

Psykologiska metoder löser inte problemen

Varför inte använda det etablerade begreppet meditiation? För det är ju bara det som allt handlar om!
Meditation skapar en närvaro i nuet per automatik. Det kommer att riva upp gammal obearbetad bråte och det måste man vara beredd på.
Jag har använt meditation i snart 50 år, något mindre de senaste 20 eftersom närvaron finns där av sig självt numera. Den närvaro man får kan vara synnerligen störande på vissa människotyper. De liksom kryper ur skinnet när de ser att man hela tiden är med och hör de nyanser de hoppades skulle försvinna bakvägen.

Liksom att psykologiska metoder inte löser problem så gör meditationen det inte heller. Men de för upp problemen till ytan. Vad du sedan gör är din ensak.
Zacharias Brandt

Annons
Annons
X
Annons
X