Annons

”Mindfulness gör dig medveten om ditt beteende”

Foto: Marc Femenia / TT

”Aldrig mer mindfulness”, skriver en läsare medan andra vittnar om att de haft stor hjälp av metoden både i privatlivet och i yrkeslivet. Att det behövs mer diskussion om hur mindfulness används, är många eniga om.

Under strecket
Publicerad

Jag arbetar med mindfulnessträning på olika sätt och på olika arbetsplatser i södra Sverige. Vill först och främst tacka för att ni lyfter fram ett viktigt ämne. Jag håller helt med om att det finns risker med att lansera mindfulnessträning på arbetsplatser. Precis de risker Carl Cederström lyfter fram är mycket relevanta – mindfulness kan presenteras som svaret på ”allt” och därmed riskerar organisatoriska- och ledarskapsproblem att göras till individens ansvar. Min åsikt är den att, medan mindfulnessträning kan ha sin plats, så ska det aldrig vara det enda som erbjuds - kanske inte heller det första. Jag får många förfrågningar om att komma och jobba med mindfulness. Och efter att ha undersökt behovet och situationen så tackar jag ofta nej med förklaringen – ”Det är nog inte mindfulnessträning som är det bästa i den situation ni befinner er i. Testa att arbeta med att skapa tryggare anställningsformer, bättre bemanning, tydligare information, mer delaktighet i beslut och mer närvarande chefer först – till exempel”.

Nu till lite kritik mot Carl Cederströms kritik.
Det är min åsikt att han kritiserar en förenklad bild av vad mindfulnessträning går ut på. Han är inte ensam om detta. Det finns också kollegor till mig som publicerat liknande kritik. Att träna på ökad medvetenhet av tankar och känslor samt att försöka välja ett accepterande förhållningssätt till dem (alltså tankarna och känslorna) kan vara mycket hjälpsamt. Det betyder absolut inte att man börjar acceptera farliga eller orättvisa missförhållanden. Snarare kan ökad medvetenhet om - och acceptans av - ens egna känslor inför situationen då lättare fungera som en guide för hur man sedan ska agera - till exempel att sätta tydliga gränser, peka på orättvisor, ta avstånd från det man inte tycker känns okej eller jobba för att få till stånd konkreta förändringar i det sammanhang man befinner sig. Det är lätt att misstolka delen som handlar om acceptans – att det skulle handla om att acceptera allt. Det gör det alltså inte. Snarare är man mycket specifik med vad acceptans i detta sammanhang betyder. Det missas i en förenklad debatt. Kanske är det för att just ordet ”acceptans” har så många negativa konnotationer i vårt språk – ”Det där måste du bara acceptera” eller ”Du får helt enkelt gilla läget”.
Cederström har dock rätt i att det finns risker. Man kan använda vilket verktyg som helst på olika sätt. Det handlar om sammanhanget och intentionen med insatsen. Med en hammare kan man bygga ett hus och slå någon i huvudet. Inte min liknelse, men jag har glömt källan.
Tack för en intressant artikel!
Henric Hagelberg
Leg. psykolog

Annons
Annons
Annons