Annons

Lisa Irenius:Mina ord känns futtiga – överlevarna får berätta i stället

Hanna Dahlgren.
Hanna Dahlgren. Foto: Cato Lein (till vänster), privat (till höger)

”De tog ut pappa på baksidan, ut till trädgården. Sen sa de till honom att börja gå.” Inget gör minnet av Förintelsen så levande som att ta del av överlevarnas berättelser – här är några skärvor av deras vittnesmål, från den nya, omistliga boken ”Överlevarna”.

Under strecket
Publicerad

Bela Czitron.

Foto: Cato LeinBild 1 av 1

En kväll när jag skulle skriva den här texten fastnade jag i stället i den nyutkomna boken ”Överlevarna”. Det är svårt att beskriva den, uttryck som ”oerhört drabbande” och ”väldigt viktig” känns nästan futtiga, lite klyschiga. Detta är berättelser från Förintelseöverlevare, som författaren Bernt Hermele och fotografen Cato Lein har träffat och porträtterat. De har gjort ett beundransvärt arbete, publicerat först i podden ”Överlevarna” och nu alltså i form av en bok med samma titel, utgiven av Ordfront förlag.  

Måndagen den 27 januari är det 75 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades. Ännu lever mitt ibland oss människor som upplevde detta ofattbara. Det finns inget jag kan skriva om minnet av Förintelsen som är viktigare än deras berättelser, så jag överlåter resten av detta textutrymme till några skärvor av deras vittnesmål, med stort tack till Bernt Hermele, Cato Lein och särskilt till de kvinnor och män som orkat berätta:

Annons
Annons
Annons