Annons

Olle Josephson:Mina 7 punkter om svenska språket – håller du med?

Peter Brueghel den äldres målning ”Babels torn” (1563) illustrerar Första Mosebokens berättelse om hur Gud såg till att människorna talade olika språk för att hindra dem från att bygga ett torn ända upp i himlen. Enligt Olle Josephson är dock tungomål inget straff – tvärtom är språk något kul och flerspråkighet av godo.
Peter Brueghel den äldres målning ”Babels torn” (1563) illustrerar Första Mosebokens berättelse om hur Gud såg till att människorna talade olika språk för att hindra dem från att bygga ett torn ända upp i himlen. Enligt Olle Josephson är dock tungomål inget straff – tvärtom är språk något kul och flerspråkighet av godo. Foto: Bridgeman Art Library/IBL

I nästan ett kvarts sekel har jag skrivit om språk i Svenska Dagbladet. När jag nu sätter punkt för min sista språkspalt kan jag konstatera att mycket har hänt – men att svenskan är sig ganska lik.

Under strecket
Publicerad

Språkhistorien håller inte dagstidningstempo. Sedan 1994 har jag skrivit språkspalt i denna tidning, och skriver nu för sista gången. Jag bläddrar i gamla läsarfrågor. Många återkommer genom åren: sin eller deras, engelska lånord, de eller dem? Annat har blivit ovanligare. Färre förvånar sig i dag över själv i betydelsen ’ensam’, precis i stället för ja, även fast i stället för trots att eller futurum med kommer utan att (kommer fortsätta).

Språkförändringarna är alltså små. Annat då med allmänna kommunikationsvillkor. 1994 års läsarbrev skrevs på papper och sändes i kuvert; ingen hade sett emojier, Twitter eller smartphones. Flerspråkigheten syntes inte heller som i dag: inga officiella minoritetsspråk, arabiska var inte näst största språk (det var finskan); Jonas Hassen Khemiri och andra hade ännu inte etablerat multietnisk svenska som litteraturspråk. Och någon språkpolitik med lagar och språkpolitiska mål fanns inte.

Annons
Annons
Annons