Annons
X
Annons
X

”Min största önskan var att själv få vittna om Halabja”

De överlevande för folkmordet i Halabja anser att ”Kemiske Ali” och Saddam Hussein fick vad de förtjänade i och med dödsdomarna. Men Halabjas invånare har svårt att smälta att de aldrig fick vittna mot de skyldiga till gasattacken. ”Rättegångarna snabbades på så att de skyldiga skulle avrättas innan Halabja kom upp”, säger Saddams offer.

Foto: FADI YENI TURK

Aras Abed Akra var 22 år när de dödliga gasmolnen svepte in över Halabja för två årtionden sedan. Det var den 16 mars 1988, i slutskedet av det långa kriget mellan Iran och Irak. Han förlorade tolv familjemedlemmar den dagen och var den ende överlevande i sin familj efter den attack, som orsakade minst 5 000 människors död.

På frågan vad han minns av anfallet, svarar han kort:

– Sådant glömmer man aldrig. Det är som en drog. Det är vårt öde att ständigt tala om detta, säger han och blir sedan alldeles tyst och svart i blicken.

Annons
X

Aras Abed Akra orkar inte berätta mer om vad han såg den där vårdagen för 20 år sedan, fem dagar innan kurder i hela Mellanöstern skulle fira sitt nyår, Newroz, som infaller vid vårdagjämningen.

Aras Abed Akra har med åren blivit trebarnsfar och håller en beskyddande hand runt sin lilla dotter, den 3-åriga Iliam, som sitter snörvlande i hans knä. Hans ömhet mot dottern för tankarna till det skakande fotodokumentet av folkmordet i Halabja som blivit känt världen över: den döde kurdiske pappan som håller om sitt lilla barn det ögonblick när gasen kväver dem till döds. Det är en frusen sekund, en bild som inte går att glömma, från den dag som förändrade allt i Halabja.

Staden ligger strax nedanför höga snöklädda berg som bildar gräns mot Iran. Härifrån är det bara en dryg mil till gränsen. Halabja är en medelstor stad med många byar runt omkring. Molnen med nerv- och senapsgaser slog inte ut allt levande i staden, utan spred sig över vissa kvarter, som Kani Ashkan, och byar som Anab.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Attacken var en straffaktion mot kurderna i Halabja för deras föregivna samarbete med Iran, Saddams ärkefiender. Staden är konservativt islamisk. Trots att invånarna är sunnimuslimer märks inflytandet från Iran på kvinnornas klädedräkt: de bär ofta stora svarta chadorer på shiitiskt vis.

    Det värsta för Aras Abed Akra och hans olycksbröder och -systrar är att de aldrig fick en chans att vittna i krigsförbrytarrättegången mot Saddam Hussein och hans närmaste man, som Kemiske Ali, eller Ali Hassan al-Majid som han egentligen hette.

    – Ändå sedan 1991 (efter folkresningen mot Saddam Hussein) har jag haft en stor önskan i livet: att få vittna i en krigsförbrytartribunal om vad som hände i Halabja. Vi hade föreberett oss på detta. Men nu när Saddam Hussein är avrättad så får vi aldrig en andra chans, säger Aras.

    – Även om de håller en ny krigsförbrytarrättegång om 20 år så har inte det samma betydelse som om Saddam Hussein varit i livet och stått inför rätta.

    Saddams kumpan och kusin Kemiske Ali ska nu också avrättas för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, efter ett dekret från Iraks presidentråd, vilket bekräftar den tidigare dödsdomen.

    – Enligt min åsikt påskyndades Saddams avrättning av USA. De ville bli av med honom innan Halabja kom upp i rättegången. USA hjälpte Saddam på 1980-talet. Och de västerländska bolag som försörjde Saddamregimen med beståndsdelar till de kemiska vapnen - som brittiska och amerikanska bolag - ville också snabba på rättegången.

    I Halabja finns minst 390 personer som ännu måste få behandling för sina fysiska skador av gasen.

    – Vi skickar dem till vård i Teheran eller Europa. Men det är svåra medicinska fall. Läkarna vet inte om det finns någon bot för dem, säger stadens guvernör, Fouad Salah.

    Guvernören betonar att alla invånare är psykiskt påverkade av händelsen för två decennier sedan. De fysiska skadorna märks i form av synsvårigheter och förstörda lungor. Dessa åkommor liknar på många sätt de iranska krigsoffrens, vilka SvD tidigare har träffat i Teheran: medelålders män vilka som unga pojksoldater utsattes för Saddamregimens kemiska vapen från krigsåret 1983 och framåt.

    Svenska forskare från dåvarande FOA (dagens FOI) var med om att belägga att Irak använde förbjudna kemiska vapen redan i början av 1980-talet. Men FN:s säkerhetsråd fördömde aldrig detta. Reaganadministrationen såg Saddam Hussein som en spjutspets mot den islamiska republiken Iran och gav honom underrättelseinformationer och krediter.

    Gustav Andersson vid FOI ingick i det första FN-team som redan 1984 hittade bevis för att Saddam Husseins regim använde kemiska vapen.

    Han har tidigare förklarat för SvD: ”När det inte kom några reaktioner från väst, fanns det inget som kunde stoppa Saddam Hussein. /.../ Om FN hade reagerat kraftfullt redan 1984, hade vi kanske inte fått den fortsatta utvecklingen med Iraks invasion av Kuwait 1990 och det som sedan hände.”

    Det gäller även för Halabja, och sannolikt också för kurdiska gränsbyar i Iran.

    – Ett år före Halabja utsattes kurdiska byar i Iran för irakiska kemvapenattacker, byar som Serdasht, säger Kamel Abdel Kader Weiss, talesman i Halabjas förening för offren för kemvapenattackerna.

    Kommunstyrelsen förbereder en minneshögtid i samband med 20-årsdagen av gasattacken. Vid infarterna fejas på minnesmärken som ska påminna om detta ohyggliga brott.

    På sitt lilla kontor delar Föreningen för offren för kemiska vapen ut resebidrag till sjuka som ska åka på behandling i Teheran. Hit kommer mammor i medelåldern som hostar svårt, flickor på några och 20 med kroniska ögonbesvär, orsakade av gasen.

    Talesmannen, Kamel Abdel Kader Weiss, har själv förstörda lungor.

    – Vårt mål är att få de utländska firmor som levererade beståndsdelarna till de kemiska vapnen inför rätta i Internationella domstolen i Haag. Särskilt Frans van Anraat i Holland, han som hjälpte Irak att utveckla dessa vapen.

    Den lokale talesmannen är bitter över att de överlevande i Halabja inte har fått kompensation från den irakiska staten. Och han tycker att det kurdiska regionstyret borde driva Halabjabornas sak internationellt.

    – Centralregeringen i Bagdad säger att den tidigare regimen bär skulden. Men vi väntar oss ett ordentligt skadestånd från Bagdad. Det kurdiska regionstyret (KRG) vet att vi vill driva vår sak till Haag, men de har inte gjort något reellt för att hjälpa oss. De är rädda för att stöta sig med länder i väst.

    – Men vi vill tacka Sverige som har hjälpt oss att bygga ett sjukhus, säger Kamel Abdel Kader Weiss och tar oss till den begravningsplats där offren ligger i en massgrav medan symboliska gravar är upprättade strax intill.

    Halabja har utåt blivit symbol för Saddamregimens ondska och kurdernas lidande under Baathsystemet. Men internt hör man människor i Kurdistans större städer tala nedlåtande om Halabjaborna som ”islamister”.

    De som lider här har rätt till skadestånd och upprättelse oavsett vilka åsikter de bär inom sig. De väntar ännu på det.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: FADI YENI TURK Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X