X
Annons
X

”Min självbild har stärkts”

Gensvar. Mindervärdeskomplex är en känsla som följt många adhd-kvinnor genom livet. En diagnos i vuxen ålder har varit startsignal för att reparera en sargad självkänsla. Här är några av läsarnas berättelser.

Av SvD
Läsare berättar: ”Köksbordet i min pappas hem när
han gick bort. Resten av huset var likadant i alla rum”.
Läsare berättar: ”Köksbordet i min pappas hem när han gick bort. Resten av huset var likadant i alla rum”. Foto: LÄSARBILD

Alla de ingredienser som nämns i artikelserien fanns ständigt närvarande under min uppväxt: den ständiga röran av kartonger, burkar, piller och påsar, deltidsarbete och långvarig sjukskrivning, sömnproblem och panikattacker. Men på 1970- och 1980-talet talade ingen om sådant som adhd. Att det var rörigt hemma var också något jag hemlighöll för skolkamraterna, som jag istället undvek för att slippa förklara något. Nu finns mina föräldrar inte längre i livet, och på sätt och vis gör det mig oerhört lättad. För mig har det varit en belastning att växa upp i skuggan av dessa symptom och, till skillnad från Gunnels söner i artikelserien, så bröt jag så småningom som vuxen relationen, vilket också är något jag aldrig pratar om. Jag har upplevt att många anser det skamligt att bryta relationen till sina föräldrar. "Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land" heter det ju, och många utomstående har svårt att förstå hur det är att försöka ha en nära relation till en förälder som är psykiskt sjuk. Bilden (ovan) föreställer köksbordet i min pappas hem när han gick bort. Resten av huset var likadant i alla rum.

Läsare berättar: ”Köksbordet i min pappas hem när han gick bort. Resten av huset var likadant i alla rum”.

Foto: LÄSARBILD Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X