Annons
X
Författaren Mons Kallentoft bor i Palma. Han är aktuell med romanen Bambi, den tredje delen i Herkulesserien, som han skrivit tillsammans med Markus Lutteman.
Författaren Mons Kallentoft bor i Palma. Han är aktuell med romanen Bambi, den tredje delen i Herkulesserien, som han skrivit tillsammans med Markus Lutteman.
Min helg

”Tjurfäktning gestaltar livets villkor”

Författaren Mons Kallentoft varvar starka Dry Martinis med långa joggingturer längs stranden.

I sluttampen på ett manus så tappar man ibland nästan förståndet som författare. Att umgås dagarna i ända med trasiga karaktärer som Malin Fors och Zack Herry kan sätta sina spår.

Huvudet, och även själen, kan dock snabbt bli lite friskare av en Dry Martini eller två. Så ofta inleds min helg med en nackhårsresande stark sådan hemma i köket. Jag gillar sprit. Efter middag somnar jag trött och slö och äntligen lugn. Så här års utomhus på en dagbädd på terrassen. Att campa mitt i Palma är perfekt för mig. Stadsljud och avgaser istället för naturens alla märkliga läten och dofter.

Att campa mitt i Palma är perfekt för mig. Stadsljud och avgaser istället för naturens alla märkliga läten och dofter.

På lördagsmorgonen är jag uppe tidigt, innan familjen. Jag springer längs havet, länge och långt. Jag utkämpar ett hopplöst krig mot tyngdkraften. Jag tycker om att känna mig hälsosam men vet att jag inte är det mer än ibland.

På förmiddagen går jag på Palmas stora marknad Olivar. Efter några år här vet jag var man hittar bra fisk och lamm och också var det enda ståndet med tryffel finns. Inköpen ska kanske tillagas ikväll, men ofta kommer något emellan. Livet är mer socialt på kontinenten, och jag säger inte nej till en iskall öl under en svalkande markis i het spansk eftermiddagssol.

Denna kväll hamnar vi med vänner på restaurang Patxi. En baskisk asador som serverar öns bästa txuletons, dubbelstyckad entrecôte på ben.

Señor Patxi grillar själv köttet över glödande kol, och vet hur jag vill ha min biff vid det här laget. Så fet som möjligt, svart på ytan, och så varm att fettet precis smälter mellan fibrerna. Efter en proteinchock som denna måste kroppen ha hjälp med spjälkningen, och vänliga som de är på denna restaurang ställer de fram den iskalla flaskan med orujo blanco utan att vi inte ens behöver be om den.

Nu står Palmanatten och väger. Hem och sova eller utgång? Blir det utgång blir det sent, sent, och förstörd söndag, så oftast blir det hemgång. Men inte alltid. Någon dum del av mig tror fortfarande att jag är tjugotvå år gammal.

Någon dum del av mig tror fortfarande att jag är tjugotvå år gammal.

På söndagen vaknar jag utvilad, tack och lov, och tar en promenad upp till Palmas vackra tjurfäktningsarena. Det hålls inga corridos här längre. Mallorkinerna fick igenom sitt förbud. Jag var i Madrid för någon vecka sedan och såg två tjurfäktningar på Las Ventas. Man kan tycka vad man vill om tjurfäktning, men det finns ingen konstform som bättre gestaltar det mänskliga livets villkor. Till exempel hur vi ändlöst planerar och förbereder, men att precis vad som helst ändå kan hända, när som helst. Jag blir alltid ödmjuk inför matador och tjur som ger mig möjlighet att komma livets mysterier och skönhet och våldsamhet lite närmare.

Man kan tycka vad man vill om tjurfäktning, men det finns ingen konstform som bättre gestaltar det mänskliga livets villkor.

Söndagarna här nere är vikta för långa måltider med familj och vänner. Ofta blir det ris och skaldjur vid havet medan vi pratar om någon av de nya korruptionsskandalerna i staden. Ungarna tjoar på stranden, gamla gubbar sover i solen. Långsamt övergår eftermiddag i kväll. Jag ser ut över havet, som verkar pressas samman av en svetslågefärgad himmel. Imorgon är det dags att arbeta igen. Men just nu är livet gott, om än långt ifrån begripligt.

Till Toppen