SvD Perfect Guide
Annons

Evin Ahmad: ”Jag somnar i kyrkbänken”

Foto: Eero Hannukainen/TT / TT NYHETSBYRÅN

Evin Ahmad pratar högt för sig själv på Strandvägen, har premiär på en pjäs och nojar över Guldbaggegalan.

Text: Mari Janson - 24 januari 2020

Den här fredagsförmiddagen träffar jag stylisten Mikaela Hållén i Vasastan, hon ska hjälpa mig inför Guldbaggegalan. Jag har inte hunnit tänka på kläder men Mikaela har fixat en klänning från Jacquemus och hyrt skor från Bottega Veneta. Så smart att hyra.

Sedan går jag på ansiktsbehandling, nästan för första gången i mitt liv. Hudterapeuten är mer för skönhet inifrån än fillers och det är nästan lite andligt. Jag gillar det. Och apropå andlighet går jag direkt därifrån till Hedvig Eleonora. Jag är inte religiös men älskar verkligen religiösa rum. De är lugna och vackra. Jag är så nervöstrött inför kvällens genrep att jag lägger mig i en kyrkbänk och sover i 20 minuter. Folk kanske tror att jag är sjuk i huvudet, men ingen kan väl slänga ut mig ur Jesus hus?

På väg till teatern tar jag en omväg längs Strandvägen och läser texten för mig själv samtidigt som jag promenerar. Nu verkar jag galen igen. Väl på Dramaten äter jag min matlåda – laxbullar och potatis som min kille Ardalan gjort – och laddar för genrepet av Determinism som sedan går sådär. Det är mycket nerver. Efter föreställningen går vi alla till Frippe och två av mina kurdiska barndomsvänner hänger med. Jag dricker grönt te och känner att jag för första gången hör hemma på Frippe.

Annons
Annons

På lördagsmorgonen vaknar jag tidigt och dricker mitt kardemummakaffe från NK. Jag låter som en Östermalsdam, men kaffet påminner om det arabiska kaffet som vi drack när jag som barn tillbringade somrarna i Syrien. Nu tänker jag på mina släktingar i Aleppo som jag inte kan träffa på grund av kriget. Efter kaffet ringer jag Alba August som peppar mig inför kvällens premiär – hon är så klok och en god vän i den här konstiga branschen.

Min kille och jag promenerar till A.b.Café, ett otroligt mysigt litet fik med god mat, frukost och bullar. Deras krämiga pasta med ugnsrostad grönkål och mandlar är suverän. Jag köper premiärpresenter på Rusta – choklad, typ – till de andra i ensemblen innan jag går hem och duschar och förbereder mig mentalt och fysiskt för kvällen. Försöker fokusera trots intensiv hjärtklappning. Jag har inte stått på scenen på två år, men premiären går jättebra. Mina föräldrar, min kille och mina kompisar sitter i publiken. Efteråt skålar vi alla på Frippe, både regissören och Dramatens vd håller tal och sedan har Alexander Salzberger, som är med i pjäsen, fixat efterfest på Nosh & Chow. Jag är trött och orkar bara stanna en stund innan vi åker hem till Telefonplan.

För tredje dagen i rad har jag hjärtklappning och nu är det måndagens Gudbaggegala jag är nervös för. Att sitta där på galan … nej, jag trivs inte i såna miljöer. Tar en lång promenad i solen längs Vinterviken och börjar med att läsa recensionerna av pjäsen – fast jag inte tänkt göra det. Känner mig upplyft över att människor reflekterat över temat och tänker att teatern trots allt fyller en viktig funktion i världen. Sen lyssnar jag på Martin Hägglund i Filosofiska rummet och det är skitintressant.

Väl hemma har min kille gjort en asiatisk wok och min lillasyster Vian, som är nagelteknolog, kommer över och lackar mina naglar svarta. Jag brukar aldrig ha nagellack, men det är kul att se hur noggrann och professionell hon är. Jag blir nästan förvånad. Efter de senaste dagarnas påfrestningar är jag så trött att jag inte orkar noja över Guldbaggen och somnar tidigt med mina fina naglar.

Foto: TT

Annons