SvD Perfect Guide
Annons

Min helg: ”Jag kastar avundsjuka blickar på hundägare”

Foto: Viktor J Fremling

Camilla Grebe vaknar i Finland, gör research på Polismuseet och frossar i Skagenröra.

Text: Mari Janson - 10 januari 2020

Ibland tänker jag att mitt liv är märkligt, men på ett bra sätt. Jag skiljer inte på helg och vardag. Men just den här fredagen är jag i Finland, på Helsingfors bokmässa. Jag ger intervjuer, signerar böcker och lunchar med bloggare. På kvällen är det drink på svenska ambassaden, men jag snorar förkylt, ser på tv på hotellrummet med hämtmat i knät och ringer sonen Calle som läser poesi på Columbia i New York och just är på väg till en föreläsning om queer-poesi. 

På lördag morgon flyger jag hem till Stockholm. Jag hinner ge min sambo Micke en snabb puss innan han drar på sig lycradräkten för att cykla fram och tillbaka till Uppsala. Ja, jag lever med en av de där medelålders männen som är besatta av träning i allmänhet och cykling i synnerhet. Själv tar jag en långpromenad på Gärdet, kastar avundsjuka blickar på alla hundägare och lider – jag förlorade min älskade hund för ett halvår sedan. Bröstet värker av längtan efter en fyrbent kompis men vi har en allergiker i familjen (mannen i lycra) och kan inte köpa en ny hund. Lycramannen älskar hundar, han satte i sig galet mycket medicin för att kunna bo med mig och hunden, men det är svårt att sälja in en valp när han måste inhalera astmamedicin flera gånger per dag för att ens kunna andas.

Annons
Annons

Jag kilar in på Polismuseet för att kolla upp några saker – jag vill få alla detaljer rätt inför ett seminarium där jag ska tala om kvinnliga poliser. Äter lunch på Etnografiska museet och hinner se en utställning där svenska fotografer på resande fot tolkat världen. 

På väg hem stannar jag till vid Melanders och köper en stor burk Skagenröra, vår traditionsenliga lördagsmiddag. När lycramannen kommer hem (det är långt till Uppsala) rostar vi bröd, lassar på generöst med röran och trycker i oss hela härligheten framför Succession, vår senaste HBO-favorit. Jag ser mycket på film och tv-serier och inte bara i underhållningssyfte, de inspirerar mig också i mitt skrivande.

Till maten dricker jag ett glas vitt. Lycramannen är utpräglat hälsomedveten och dricker helst cola. Om man inte frestar med bubbel, det kan inte ens han stå emot. Vännerna Kim och Daniel kommer förbi med två av sina tre barn. 

När jag vaknar på söndagen är lägenheten tom. Jag hittar jag en lapp på köksbordet: ”Cyklar på Ekerö, ses i eftermiddag”. Ute regnar det. Datorn åker fram, jag filar ett par timmar på ett synopsis för nästa bok. Skickar det till min redaktör som precis som jag inte verkar ha vett att skilja på vardag och helg. Hon gratulerar till att Skuggjägaren nominerats till ”Bästa svenska kriminalroman 2019” och avslutar med en sträng förmaning om att ta lite ledigt. 

Självklart ljuger hon, alla förlag vill att deras författare ska jobba på söndagarna. De bästa författarna (för ett förlag) är inte nödvändigtvis de som skriver bra, utan de som skriver bra och dessutom inte gör så mycket annat än just… skriver.

Borde jag skaffa mig ett riktigt liv? frågar jag sambon när han kommer hem ångande av svett. Ett vanligt jobb? Han ger mig en förvånad blick, försvinner in i duschen och lämnar mig att grubbla över hur märkligt mitt liv egentligen är.

Foto: Viktor Fremling

Annons