Edward Blom är mathistoriker och gastronom.
Edward Blom är mathistoriker och gastronom. Foto: Gunilla Kinn.
Min helg

”Barnmaten är så god att vi själva vill äta den”

Mathistorikern och gastronomen Edward Blom förgyller helgen med fredagscocktails, långpromenader och katolska högmässor.

Min fru Gunilla och jag har ganska sen dygnsrytm. Vår arbetstid varar oftast från elva på förmiddagen fram till åttatiden på kvällen. På arbetsveckans sista dag brukar jag dock komma in med en bricka fredagscocktails som vi avnjuter framför våra datorer under jobbets sista timmar. För tillfället är jag pappaledig på drygt halvtid, men såväl föräldraledigheten som arbetet sker från hemmet så miljön är densamma även om det numera blir mer tid med bebis än tangentbord i famnen.

Annons

Den här fredagen ska vi inte bort på middag, mingel eller kulturevenemang utan det blir klassiskt fredagsmys. Melchior skrattar glatt när jag sjunger ”Nu är det fredagsmys”, och vet likt Pavlovs hundar att det väntar en lugn kväll med mycket gos. Ibland imiterar jag Youtube-fenomenet ”Kantorns” tolkning av den gamla chipslåten.
Till förrätt äter vi några skivor hemgravad lax. Löjligt läckert – och billigt när T-Jarlen haft extrapris. Varmrätten är en burgundisk gryta enligt vårt eget recept, resterna från en middag med gäster för någon månad sedan som legat i frysen och nu är ännu godare än när den serverades första gången. Gunilla öppnar en flaska Edward Blom Merlot Cabernet Sauvignon, naturligtvis dricker vi ofta våra egna viner.

Melchior äter ibland av vår mat, men denna gryta är för salt och vinindränkt.

Melchior äter ibland av vår mat, men denna gryta är för salt och vinindränkt. Han får en laxpuré med fänkål och bönor jag mixat ihop istället – vår princip är att barnmaten ska vara så god att vi själva vill äta den.

Ostbrickan med diverse läckerheter från Wijnjas Grosshandel samt Stockholms Ost- & Chark dukas upp på soffbordet. Kvällen avslutas med att Gunilla läser högt ur en Stieg Trenter-deckare tills hon somnar i soffan. Melchior sover redan i min famn sedan ett par timmar. Livet när det är som bäst.

Lördag. Vi hade egentligen tänkt bruncha på utmärkta Grodhavet i Huvudsta, men vaknar så sent att det får bli frukost hemma istället. Jag pocherar några ägg, river över parmesan och stänker på tryffelolja. Lika gott för vuxna som bebisar.

Jag motionerar minst en timme om dagen och eftersom det är helg får jag med mig fru och barn.

Jag motionerar minst en timme om dagen och eftersom det är helg får jag med mig fru och barn. Vi promenerar genom Hagaparken och skulle egentligen vilja hinna ända bort till Frösunda och hälsa på Gunillas mor – men det får bli en annan gång, vi sågs ju för bara några dagar sedan.

Snabbt hem, byta om och så hoppa på pendeln ut i förorten för att äta middag hos goda vänner. Det blir en underbar kväll med många skratt och djupa samtal, innan familjen packas in i en droska någon gång framåt tvåtiden.

Det blir en underbar kväll med många skratt och djupa samtal, innan familjen packas in i en droska någon gång framåt tvåtiden.

Söndagar är faktiskt den dag i veckan då jag går upp tidigast eftersom jag ska till kyrkan. Rätt ofta ersätter jag förvisso högmässan med kvällsmässan i Marie Bebådelsekyrkan på Linnégatan. Medan Gunilla ännu sitter och myser i morgonrocken och samtidigt lyckas lyssna på God morgon världen i P1 och läsa söndagstjocka Svenska Dagbladet ger sig familjens katoliker ut på promenad till Kungsträdgården och S:ta Eugenia. Vi är som vanligt sena och jag svettas när jag halvspringer med barnvagnen genom ett sovande Stockholm.

Möter ingen släkting eller kamrat i kyrkan idag, men ett par äldre damer som beundrar Melchior. Får skynda mig hem eftersom vi bjudit över goda vänner på lammlägg. Lite tufft då det blev sent i går – men söndagsmiddag är en trevlig tradition som förlänger helgen och som jag önskar vi hade tid att genomföra lite oftare.

Till Toppen