Milva, 6, tar hand om gosiga alpackor

Hos Milvas mormor och morfar bor 40 alpackor. Det bästa hon vet är att ta hand om de ovanliga djuren.

Många besökare brukar komma till gården och titta på alpackorna. Då brukar Milva gå med och berätta om djuren. Hon känner sig trygg bland de snälla och lugna alpackorna.
Många besökare brukar komma till gården och titta på alpackorna. Då brukar Milva gå med och berätta om djuren. Hon känner sig trygg bland de snälla och lugna alpackorna. Foto: Anders Andersson

Milva, som bor i Färna i Västmanland, tycker om att åka till sina morföräldrars gård i Falkenberg. Där får hon träffa alpackorna som bor på gården.

När vi hälsar på står de ulliga djuren en bra bit från staketet. Men när Milvas mormor Sandra ropar på dem börjar hela flocken lunka mot oss. De flesta är lite avvaktande, men en vit alpacka går direkt fram till Milva, sätter sitt huvud nära hennes och nosar. Det är Filippa, Milvas favorit.

– Hon är så gosig och snäll, ­säger Milva.

Alpackor är egentligen inga keldjur. Men Filippa, som är van vid Milva, lägger sig ner bredvid henne så att hon kan borra in händerna i den mjuka, täta ullen.

Apackornas tjocka ull gör att de kan bo ute i hagen året om, även på vintern. Foto: Anders Andersson

När Milva är på besök hjälper hon alltid till att sköta om alpackorna. Två till tre gånger om dagen får de hö att äta och nyttiga vitaminer. På gården bor också hästar, men alpackorna är mycket lättare att sköta om, berättar mormor Sandra.

– De är väldigt självständiga och sköter sig själva rätt mycket, säger hon.

Hon och Milvas morfar skaffade alpackor för tio år sedan. Då var det väldigt ovanligt att ha alpackor i Sverige. Nu finns det fler än 4 000.

De flesta som har alpackor i Sverige säljer djurens ull. Alpackaull är mjukare än ull från får och räknas därför som extra fin. Med ullen kan man både sticka och tova kläder. Milvas halsduk och mössa är gjord av ull från gårdens egna alpackor.

Alpackor kan bli 20 år gamla. Foto: Anders Andersson

– Och jag brukar också tova ibland, säger Milva.

Varje år hålls flera utställningar för alpackor i Sverige och då är det just ullen som ska bedömas av juryn. Då går en person med alpackorna i grimma och ställer upp dem fint. Det kallas handler, och det är något Milva väldigt gärna vill vara när hon blir äldre.

Alpackan är släkt med laman, och precis som lamor kan alpackor spotta. Det gör de när de behöver försvara sig och visa sin plats i flocken, eller för att fostra sina ungar om de inte sköter sig.

Det är däremot ovanligt att de spottar på människor. Men visst kan det hända – till exempel om man råkar komma mellan två alpackor när det är matdags. Men det har Milva klarat sig från.

Trots att det bor omkring 40 alpackor på gården känner Milvas mormor igen varenda en. Alla har ett namn. Britannia, Antonia och Juanita är några av dem. Foto: Anders Andersson

– Jag har däremot fått några spottloskor på mig genom åren. Men det är ju inget farligt, det bara luktar lite illa, säger mormor Sandra.

Vad är det bästa med alpackor?

– De är så snälla. Och busiga! En har nafsat mig i tröjan, henne kallar jag för bus­fröken, säger Milva.

Prenumerera på SvD Junior junior.prenservice.se
Annons
X

Många besökare brukar komma till gården och titta på alpackorna. Då brukar Milva gå med och berätta om djuren. Hon känner sig trygg bland de snälla och lugna alpackorna.

Foto: Anders Andersson Bild 1 av 4

Apackornas tjocka ull gör att de kan bo ute i hagen året om, även på vintern.

Foto: Anders Andersson Bild 2 av 4

Alpackor kan bli 20 år gamla.

Foto: Anders Andersson Bild 3 av 4

Trots att det bor omkring 40 alpackor på gården känner Milvas mormor igen varenda en. Alla har ett namn. Britannia, Antonia och Juanita är några av dem.

Foto: Anders Andersson Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X