Milosevic kan vinna med tålmodigt trots

Det finns ett turkiskt låneord - inat - som inte bara införlivats med det serbiska språket utan också slagit rot i den serbiska kulturen.

Under strecket
Publicerad
Annons

Vad ordet står för finner man dock överallt på Balkan där turkarna härskade, hos albaner, greker eller bosnier, men också hos katolska kroater. Ordet står för trots, för oförsonlig vägran. Där, någonstans bortom allt förnuft, föder inat det balkanska hjälteeposet. I denna folkdiktning som beundrades redan av Goethe och de europeiska romantikerna möter vi ideligen en hjälte uppfylld av just trots, hämndlysten och vadande i blod. Särskilt kristligt är inte hans sinnelag trots att han just i kristenhetens namn är upptagen med att slå huvudet av muslimska turkar.

Om vad som sker i en rättsal låter sig beskrivas som ett försök att så sanningsenligt och opartiskt som möjligt rekonstruera vad som faktiskt hänt, kan var och en inse att inat inte har något där att göra. Ty inat ger upphov till myt och legend, inte till historieskrivning: känslor är viktigare än fakta, hjärtat viktigare än huvudet (det senare snarare något att spetsa på påle för att injaga skräck hos fienden). Men sedan Slobodan Milosevic står inför krigsförbrytartribunalen i Haag har detta ändrats. Milosevic vägrar att erkänna domstolen. Han vägrar att acceptera rättvisans gång, försöker istället förvandla domstolen till ett politiskt forum, allt medan han insisterar på att ”försvara” sig själv. När domstolen nu tröttnat på en ordning som gör den avhängig Milosevics hälsa och tilldelat honom två brittiska försvarsadvokater, vägrar han att träffa dem. Flera av de vittnen han kallat till sitt försvar vägrar dessutom att infinna sig av solidaritet med den vägrande Milosevic.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons