Annons

Miljön som lär apor att tala och skriva

När primatologen Sue Savage-Rumbaugh lär dvärgschimpanser mänskligt språk respekteras aporna som medlemmar i en människolik kultur, och vetenskapliga tester görs först när man fått apornas medgivande.

Publicerad

Kan kulturen få djuren att tala? Enligt den amerikanska primatologen Sue Savage-Rumbaugh kan vi påskynda en närstående djurarts utveckling av språk och andra mänskliga förmågor, genom att placera den i en människolik kultur. Till stöd för sina idéer åberopar hon resultat som hon själv nått genom att låta dvärgschimpanser, eller bonoboer (Pan paniscus), växa upp i en kultur som anpassats för att delas av bonoboer och människor. Kulturen har därför fått benämningen Pan/Homo-kulturen.

Med utgångspunkt i hur vilda bonobogrupper i djungeln söker träd med mogen frukt, utnyttjar Savage-Rumbaugh ett stort skogsområde tillhörande forskningscentret där hon arbetar. I skogen har ett antal rastplatser byggts och prepareras med olika slags mat, för att efterbilda fruktträdens betydelse i vilda bonoboers liv. Skogen engagerar bonoboerna och fördjupar banden mellan apor och människor. Den blir en kontaktyta mellan bonobons livsform och vår kultur. Där introduceras språket genom samtal om sådant som naturligt fångar intresset i skogen, till exempel vilken rastplats apan vill till, vad den vill äta, eller kanske ormen på stigen. När apan kommunicerar använder den främst symboler på en bärbar plansch. Vill apan till raststället Hill top, så pekar den på symbolen för denna plats. Eftersom apan förstår talad engelska, behövs inte planschen när kommunikationen riktas till apan, men den används ofta ändå, för att apan ska lära sig nya symboler. I takt med att apornas utvecklade förmågor överträffat förväntningarna, har man preparerat apornas miljö med alltfler mänskliga föremål och aktiviteter, vilka fungerar som kulturfrön som gror i apornas livsform, och bidrar till utvecklingen av alltfler förmågor som vi hittills trott varit unika för människan.

Annons
Annons
Annons