Annons

Tove Lifvendahl:Migrationsvärken är inte fantomsmärtor

Foto: Naina Helén Jåma/TT

Oförmågan att hantera migrationsfrågorna politiskt fortsätter, med förödande konsekvenser på många plan och med sannolik skada för politikens förmåga.

Publicerad

Det är som ett dåligt manuskript till en b-film, där huvudrollsinnehavaren på ett plågsamt metodiskt sätt ställer till det, utan att någonsin verka lära sig av sina misstag. Spoiler alert: Vi talar om Sverige och migrationspolitiken. Svaret på utmaningen ”Hur bygger du bäst förutsättningar för att skapa folkligt misstro gentemot politiker och invandring (och bäst grogrund för populistiska framgångar byggda på invandringsmotstånd)”, skulle med få undantag utgöra en katalog av de åtgärder som har vidtagits under en ansenligt lång tid, genom beslut fattade av svenska politiker i alla möjliga kulörer.

Kortsiktighet och ansvarslöshet har präglat politikområdet på ett sätt som får en att vilja gråta, eftersom konsekvenserna blir förödande – på många plan. Lagstiftning som gymnasielagarna, som drivs igenom på tvärs mot starka avrådanden från tunga remissinstanser, blir både orättvis och oförutsägbar. Lagstiftning som leder till kompetensutvisningar, går emot varje rimlig uppfattning om proportionalitet och incitamentsstrukturer. Misstron drabbar i båda fall inte bara de direkt berörda; även förtroendet för politikens förmåga att hantera verkligheten kommer på skam.

Annons
Annons
Annons
Annons