Annons
X
Annons
X

Migrationspolitiken bäddar för människohandel

Sverige måste mycket tydligare ta tag i problemen kring arbetskraftsinvandring och agera mot exploatering och människohandel. Ett sätt är att myndigheterna bör genomföra efterkontroller av de arbetstillstånd som utfärdas och att löften om arbeten ska vara juridiskt bindande. Det skriver docent Charlotta Hedberg, forskare Anniina Jokinen och doktorand Louisa Vogiazides.

Debatten om arbetskraftsinvandring
Foto: THERESE JAHNSON

BRÄNNPUNKT | MIGRATIONSPOLITIK

Den bedömning som görs av exploatering på arbetsmarknaden bör utgå från de kriterier som har satts upp av ILO.

I september 2013 strejkade 110 bärplockare utanför fackförbundet Kommunals kontor i Umeå. Det asiatiska bemanningsföretag som anställt bärplockarna och lånat dem pengar för att åka till Sverige meddelade plötsligt att de ”tog sin hand från” lånen. Ingen lön hade heller inkommit på deras konton och stor oro spred sig bland arbetarna: Stod de nu utan både lånegivare och lön, hudratals mil hemifrån? En bärplockare tog sitt liv av oro för vad situationen innebar. Kommunal, som företräder bärplockarna, har begärt att få se lönespecifikationer, men de har inte gått att uppbringa. Det är också osäkert om bärplockarna får den grundlön som gäller enligt deras kollektivavtal, eftersom de har strejkat.

Fallet ovan visar tydligt den sårbarhet och exploatering migrantarbetare på svensk arbetsmarknad är utsatta för och som kan gränsa till människohandel för arbetskraftsexploatering. Utomeuropeiska arbetare har kommit till Sverige inom ramen för den policy för arbetskraftsmigration som infördes 2008 och som innebär att arbetsgivare kan anställa arbetskraft utan att först prövas av arbetsmarknadens parter.

Annons
X

Trots att det finns många positiva aspekter med att bejaka rörlighet över nationsgränser har också många problem uppmärksammats. Bärstrejken 2013 är ett exempel på att problem kvarstår i den svenska migrationspolitiken även efter 2011, då ytterligare åtgärder vidtagits för att motverka utnyttjande av bärplockare.

Människohandel för arbetskraftsexploatering är den allvarligaste formen av exploatering på arbetsmarknaden. Även ”mildare” varianter förekommer dock, som är viktiga att uppmärksamma både för att utsatta människor utnyttjas, men också för att exploatering är en grogrund för människohandel - där exploatering förekommer finns det också risk för människohandel. I FN:s Palermoprotokoll definieras människohandel som att en person rekryteras, förflyttas och hålls kvar på en plats genom en aktör, med hjälp av otillbörliga medel. Dessa medel kan vara tvång, bortrövande, bedrägeri eller vilseledande, att utnyttja en persons sårbarhet eller att kontrollera en person, som ska ske i syfte att exploatera personen.

International Labour Organisation (ILO) har utarbetat ett antal kriterier för att bedöma arbetsrelaterad människohandel. När vi applicerar dem på svensk arbetsmarknad, här bärbranschen och restaurangbranschen, kan man tydligt se att den är karaktäriserad av exploatering, som även kan gränsa till människohandel.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I flera fall förekommer vilseledande rekrytering, när arbetare blir lurade på typ av arbete, plats, arbetsgivare samt utlovad lön. Exempelvis har restaurangarbetare utsatts för skalbolag och mellanhänder som handlar med arbetstillstånd, men där arbetsplatsen i Sverige inte existerar. Rekryteringen av arbetskraft präglas också av utnyttjande av personers utsatthet. Såväl kinesiska restaurangarbetare som europeiska och thailändska bärplockare accepterar att utföra exploaterande arbete på grund av en svag ekonomisk position i hemlandet och de drömmer om ett bättre liv för sig och sina barn. Arbetarna är som regel lågutbildade, vilket innebär att de har sämre möjligheter att tillgodogöra sig information om sina rättigheter på arbetsmarknaden och att de kan luras att skriva på falska kontrakt.

    Väl framme i Sverige förekommer tvång på destinationen, vilket kan inkludera konfiskering av pass, skuldrisk, övervakning samt våld eller hot om våld. På arbetsplatsen exploateras arbetare genom långa arbetsdagar, låg eller ingen lön samt brist på respekt för tecknade kollektivavtal. Inom restaurangbranschen arbetar kockar och kökshjälpar långa arbetsdagar, ofta med låg lön, vilket de står ut med för att på sikt få permanent uppehållstillstånd i Sverige (PUT).

    Inom bärbranschen arbetar plockare sju dagar i veckan, i vissa fall från klockan 3:00 till 22:00. Betalningen för reglerade bärplockare är reglerad av kollektivavtal, men den är dels lägre än vad en person född i Sverige skulle godta för samma arbetsinsats, dels är den kollektivavtalsenliga grundlönen inte garanterad. Bärplockare riskerar att bli utan grundlön, och därmed hamna i skuld, på grund av orsaker som dubbla avtal (ett i Sverige och ett i Thailand), anklagelser om att sälja bär till andra bäruppköpare än den man arbetar för, och strejk för sina rättigheter. Enstaka exempel förekommer dessutom på bärplockare och restaurangarbetare som blivit utan lön, exempelvis europeiska romer vars betalning betalats ut till gruppledaren istället för den enskilda individen.

    Exemplen ovan visar att svensk arbetskraftsmigration och europeisk mobilitet av arbetskaraktär i hög grad karaktäriseras av exploatering på arbetsmarknaden, som i vissa fall även kan vara människohandel för arbetskraftsexploatering. I dagsläget har endast en fällande dom för arbetsrelaterad människohandel inträffat i Sverige, men mot bakgrund av den utbredda exploateringen bör det ses som en indikation på kunskapsbrist hos svenska myndigheter om hur människohandel ska bedömas snarare än som frånvaro av fall.

    Det är därför hög tid att svensk migrationspolitik som riktar sig till arbetskraftsinvandring tar situationen på allvar och agerar mot exploatering och människohandel. För att komma tillrätta med problemen är det viktigt att de diskussioner som förs på politiskt håll om efterkontroller av utfärdade arbetstillstånd genomförs och att utfärdade arbetserbjudanden bör vara juridiskt bindande. Myndigheter bör också få utökat mandat för att arbeta mot exploatering och ökad samverkan bör ske mellan myndigheter såväl på ett nationellt som på ett internationellt plan.

    Vi föreslår också att sanktioner bör genomföras mot företag som exploaterar arbetare. Helt centralt är att den bedömning som görs av exploatering på arbetsmarknaden använder sig av de kriterier som har satts upp av ILO. De är en betydligt mer upplysande måttstock på att problem förekommer på svensk arbetsmarknad än de mediestormar som snabbt blåser förbi.

    CHARLOTTA HEDBERG

    docent, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet

    LOUISA VOGIAZIDES

    doktorand, Kulturgeografiska institutionen, Stockholms universitet

    ANNIINA JOKINEN

    forskare, The European Institute for Crime Prevention and Control, affiliated with the United Nations (HEUNI)

    Debattartiklar om arbetskraftsinvandring:

    Läs även

    Annons
    Annons
    X
    Foto: THERESE JAHNSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X