Annons

Ivar Arpi:Migrationen förändrar hela Sverige i grunden

Det är demografin, inte ekonomin, som är huvudförklaringen till att allt fler väljare röstar på partier som vill minska invandringen radikalt.

Uppdaterad
Publicerad
Joakim Ruist.
Joakim Ruist. Foto: Jessica Gow/TT

Plötsligt satt tiggare, främst från Rumänien och Bulgarien, utanför butiker, vid tågstationer, på gator och torg; inte bara i storstäderna, utan i nästan varenda samhälle. Det var 2013. I en mindre tätort jag själv ofta besöker, som ligger i vad som formellt definieras som glesbygd, utan tågförbindelser, finns precis samma sorts tiggare. De sitter fortfarande kvar utanför Ica.

De senaste årens stora migrationer syns också här. Tidigare fanns kanske några få invandrare på den här lilla orten, nu domineras stadsbilden av dem. Antagligen för att många saknar sysselsättning och därför slår dank utomhus. Det är inte något unikt, över hela Sverige har befolkningen förändrats. Det finns mycket få platser som inte har påverkats. Så gott som alla har sett förändringen med egna ögon.

När man läser Joakim Ruists nya rapport ”Global migration – orsaker och konsekvenser”, som släpptes tidigare i dag på SNS, saknas det här perspektivet. Ruist konstaterar förvisso att invandringen till Sverige har varit en kostnad. Något han tillsammans med Lennart Flood visade i en statlig utredning som kom i december 2015. Han menar dock att kostnaden är så låg att även övriga EU, och västvärlden, skulle kunna ta emot ungefär samma nivå som Sverige gjorde 2013–2016 utan större problem. Om alla hjälps åt går det relativt smärtfritt, rent ekonomiskt, menar han.

Annons

Vi kan om vi vill. Wir schaffen das.

Är en procent av BNP, som Ruist menar att flyktinginvandringen kostar, lite pengar? Är två procent, som Ekberg kommit fram till, lite pengar?

Har kostnaderna verkligen varit små? Migrationskrisen skedde under rådande högkonjunktur, i ett läge där Sverige hade starka statsfinanser. Staten hade råd att spendera. Men kostnaderna och omvälvningarna hade blivit mycket större om man inte hade stramat åt invandringen. Ruist själv vet dessutom att de flesta av kostnaderna syns främst på lång sikt. Varje flykting kostar 2-4 miljoner under sin livstid och flyktinginvandringen 50 miljarder kronor per år, enligt hans egen forskning. Enligt Jan Ekbergs forskning på samma område tillkommer ungefär samma summa av andra generationens invandrare. Är en procent av BNP, som Ruist menar att flyktinginvandringen kostar, lite pengar? Är två procent, som Ekberg kommit fram till, lite pengar?

Som jämförelse kostar Sveriges försvar runt en procent av BNP. Är det mycket eller lite? Priset för LSS är ungefär 30 miljarder per år. Är det lite eller mycket? Vad hade pengarna som nu läggs på invandring kunnat gå till i stället?

I en intervju i DN (9/6) tror Ruist att det kompakta motstånd mot migration som finns hos västvärldens tysta majoriteter, som de styrande aldrig lyssnar på, beror på missuppfattningar.

Missuppfattningen tycks vara, enligt Ruist, att man tror att en stor migration har stor påverkan på samhället. Men den skapar inga stora omvälvningar, menar han. Hur långt upp i sitt elfenbenstorn sitter man om man påstår något sådant? Den som reser runt i Sverige ser något helt annat.

Och är det verkligen så att gemene svensk, som alltid har velat ha en striktare migrationspolitik, inte vet vad de talar om? Är det ett informationsunderskott det handlar om?

Så gott som alla som forskar på området är överens om att flyktinginvandring är en kostnad, även om de är oense om hur många procent av BNP det rör sig om. Men många menar att invandringsmotstånd snarare handlar om demografi och identitet, än ekonomi.

När John Cleese nyligen upprepade att London inte längre känns som en engelsk stad pratade han inte om ekonomi, utan om demografi. När svenska städer förändras drastiskt på några få år, är det information nog för dem som bor där. De ser i sin vardag hur deras samhälle ändrar karaktär. Jag vågar gissa att det är viktigare information, än om de får veta exakt hur många miljarder flyktinginvandringen kostar per år.

Det är demografin, inte ekonomin, som är huvudförklaringen till att allt fler väljare i Sverige och västvärlden röstar på partier som vill minska invandringen radikalt. För att tala med Bill Clintons kampanj från 1992: It’s the demography, stupid!

Annons
Annons

Joakim Ruist.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons