Cecilia Notini Burch:Migration som en förutsättning för välfärd

De senaste 200 årens folkförflyttningar lade grunden till det moderna välfärdssamhället. I en ny bok lyfter tre forskare fram migrationens historiska och nutida betydelse för mänsklig och kulturell utveckling.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Liv Ullmann och Max von Sydow i filmen Utvandrarna

Foto: SCANPIX
Annons

Många etnologer, antropologer och historiker menar att allt mänskligt kollektivt identitetsskapande bygger på ett ”vi” och ett ”dom”. Den sociala konstruktionen av ett ”vi” sker genom skapandet av ett ”dom”, mot vilket detta ”vi” kan jämföras. Med andra ord: för att vi ska kunna definiera vilka ”vi” är måste vi först veta vilka ”dom” är. Gränserna för ”vi” och ”dom” omdefinieras emellertid som regel med tiden. ”Vi” kan inkludera större eller mindre grupper av människor beroende på var och när vi är, och mot vilka andra vi för tillfället definierar oss. Den lokala klanen, bygden, staden, landsdelen, närområdet eller kontinenten kan i olika sammanhang utgöra grund för ett ”vi”. I andra kontexter är det samhällsklassen, religionen, den politiska åsikten, utbildningen, könet, sexualiteten eller andra markörer som preciserar.

Sedan nationalstatens genombrott på 1800-talet, och i synnerhet efter det för internationalismen så nedbrytande första världskriget, har det i västvärlden i allt större grad varit nationaliteten som fått utgöra grund för definitionen av ”vi” och ”dom”. Etniska och nationella identiteter har ofta sammanförts genom spridandet av föreställningar om gemensamma, etniskt specifika kulturarv med långtgående historiska rötter. Däri har ingått idéer om såväl gemensamma värderingar och sinnelag som föreställningar om ett specifikt, rasligt betingat arv. Mänsklig kultur har tolkats och strukturerats kring nationalstaten, och betraktats som något statiskt snarare än föränderligt. Även i länder som präglats av statsnationalism (patriotism) snarare än etnisk nationalism, till exempel Frankrike och USA, har nationen utgjort den övergripande ramen för ”vi”. Rättigheter har kopplats till medborgarskapet, och den moderna statens utökade möjligheter till administration och kontroll har förstärkt denna ”föreställda gemenskap”, för att låna ett begrepp av statsvetaren Benedict Anderson.

Annons
Annons
Annons