Annons
X
Annons
X

Mexikaner överger USA och flyttar hem

I ett dramatiskt trendbrott matchas strömmen av mexikaner som söker sig norrut av en lika omfattande flytt tillbaka till Mexiko. Det beror på att USA är mindre välkomnande, men också på att livet i Mexiko blivit bättre.

(uppdaterad)
Rafael Castro Juárez beviljades säsongsvisum i tre år i rad men sedan var det slut. Han säger att han är glad att vara tillbaka, ”es mi pueblo”, med släkt och vänner, fast påpekar att lönen som trädgårdsarbetare var betydligt bättre i USA än i det liknande arbete han lyckats skaffa.
Rafael Castro Juárez beviljades säsongsvisum i tre år i rad men sedan var det slut. Han säger att han är glad att vara tillbaka, ”es mi pueblo”, med släkt och vänner, fast påpekar att lönen som trädgårdsarbetare var betydligt bättre i USA än i det liknande arbete han lyckats skaffa. Foto: GARY YERKEY

SVD I MEXIKO | NOLL MIGRATION

Bitterheten pyser fram. Nej, amerikanernas attityder blev otäckare och otäckare. Nej, det går inte att resa tillbaka. Ja, det har blivit extremt farligt att försöka ta sig över gränsen, med knarkvåldet och smugglarnas, coyotes, utsugarpriser.

Så lyder en summering av samtalen med en handfull mexikaner som återvänt hem, efter kortare eller längre perioder i USA. Alla utom en erkänner att de egentligen skulle vilja bo norr om gränsen – medan den siste skulle föredra att pendla till säsongsjobb och sedan tillbringa ålderdomen i Malinalco, en liten stad ett par timmar från Mexico City.

Ett av den moderna historiens ut- och invandrardramer har just nått en ny punkt. Efter ett par årtionden med kanske 12 miljoner människor som sprungit eller krälat genom öknen, simmat över Rio Grande eller helt enkelt dröjt sig kvar när visat gått ut har balans uppstått i flödet – 1,4 miljoner mexikaner utvandrade till USA åren 2005–2010 eller ungefär samma antal mexikaner och deras barn som återvände samma period.

Annons
X

–Jag skickades tillbaka med hjälp av mexikanska konsulatet eftersom jag lider av en njursjukdom. Mina två barn, tre och fyra år, bor här hos mig. Det är slut med min pojkvän i USA men han skickar pengar, säger Jessica Pulido, 23, som kom till USA som 14-åring med sin mamma, om pappan skakar hon bara på huvudet.

Två unga män, Miguel Perez Cortes och Rafael Castro Juárez, har också flyttat tillbaka till Malinalco där 80–90 procent av invånarna har släktingar i USA. Enligt det speciella utvandrarmönstret som svenskar följde för 150 år sedan söker sig mexikaner från samma byar till samma region i USA – i Malinalco-fallet främst Georgia och Florida.

–Det är för mycket våld i norra Mexiko och även om mina farbröder skulle kunna ordna arbete åt mig i Florida, som under mina tre år där, så tänker jag inte försöka, säger Miguel Perez Cortes som sparade ihop pengar till att köpa ett stycke mark, ungefär ett hektar, som han nu odlar avokado på.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Rafael Castro Juárez beviljades säsongsvisum i tre år i rad men sedan var det slut. Han säger att han är glad att vara tillbaka, ”es mi pueblo”, med släkt och vänner, fast påpekar att lönen som trädgårdsarbetare var betydligt bättre i USA än i det liknande arbete han lyckats skaffa.

    –Här kan man gå ut på gatan utan att behöva svara på några frågor, säger Rafael Castro Juárez om de nya stämningarna i USA, medan Miguel Perez Cortes uttalar sig betydligt hårdare:

    –De kan slänga dig i fängelse om de vill. Och folk från stater som Chiapas och Oaxaca, som är kortare med mörkare hudfärg, behandlades illa. Det finns ingen respekt alls för illegala invandrares mänskliga rättigheter.

    Under många år var det något av en manlig rit för unga mexikaner att ta sig in i USA illegalt men nu sprider sig medvetandet både om farorna längs gränsen och om riskerna för deportering med inreseförbud i flera år framåt. Såväl Rafael som Miguel är noga med att framhålla att de skulle ansöka om visum om de nu skulle bestämma sig att fara norrut.

    Strömmen av återvändande skapar en del problem i Mexiko också, bland annat i skolorna med elever som knappast kan tala spanska men också för att de, ironiskt nog, inte har de rätta papperena.

    –Jag har haft mödrar som kommit in på mitt kontor och gråtit för att deras barns amerikanska födelsebevis inte accepteras här, berättar Ellen Calmus, en amerikanska som bosatte sig i Malinalco 1998.

    I dag har ideella organisationen hon grundade, Proyecto el rincón, utvecklats till ett center som förutom främjande av ekonomisk utveckling lokalt erbjuder tvåspråkig juridisk rådgivning och krishjälp, till exempel om en släkting avlidit i USA.

    –Lagstiftningen är inte anpassad till den pågående globaliseringen i världen och enskilda människor kommer i kläm, säger Ellen Calmus.

    Men Ellen Calmus nämner samtidigt att en flexibilitet märks. I delstaten México har myndig-heterna insett att Malinalco-bor inte har råd att resa till delstatshuvudstaden för att ordna mexikanska papper och kommer därför att skicka representanter dit.

    Bortsett från farorna med coyote-smugglingen och lågkonjunktur parad med invandrarfientlighet i USA finns ett annat tungt vägande skäl bakom utvecklingen.

    Levnadsstandarden i Mexiko har helt enkelt blivit bättre under de senaste 15 åren, med fler jobb, högre inkomster och tillgång till bättre skolor. Den som skrapat ihop ett sparkapitel kan bygga färdigt huset i hembyn eller starta ett litet företag.

    I USA uttalar sig en del experter mer skeptiskt, med konstateranden om att strömmen vänder med konjunkturen och att de högre lönerna norr om gränsen alltid kommer att locka.

    En ny orosfaktor finns dessutom – trycket längre söderifrån med desperata fattiga från Guatemala, Honduras och andra länder i Centralamerika som först ska ta sig igenom, paradoxalt nog ökänt invandrarfientliga Mexiko till USA-gränsen. Ökenhettan är redan kännbar i gränsstaterna, med nya fynd av människolik med prov på uttorkning.

    Annons
    Annons
    X

    Rafael Castro Juárez beviljades säsongsvisum i tre år i rad men sedan var det slut. Han säger att han är glad att vara tillbaka, ”es mi pueblo”, med släkt och vänner, fast påpekar att lönen som trädgårdsarbetare var betydligt bättre i USA än i det liknande arbete han lyckats skaffa.

    Foto: GARY YERKEY Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X