X
Annons
X
Recension

Metropia Metropia - Stämningen kommer smygande

Det är antagligen bara en olycklig slump att påsarna med sponsorpresenter på galapremiären av Metropia innehåller schampo från ett multinationellt företag. Men det ger onekligen en extra dimension till filmen när jag ser hur många av dem som ligger kvar på golvet efter visningen. Ett mjällschampo spelar nämligen en inte särskilt smickrande roll i Tarik Salehs långfilmsdebut – i den blåa sörjan döljer sig organiska mikrochip som skurkaktiga kapitalister använder för att kontrollera människors tankar.

Metropia utspelar sig i en snar framtid, där oljan har tagit slut och människor reser i ett tunnelbanenät som sträcker sig över hela Europa. Företaget bakom tunnelbanan, Trexx, styr och ställer som de vill och har till och med förbjudit cykling – en i och för sig inte särskilt lockande aktivitet i en värld av förfallna byggnader insvepta i en grå dimma. Roger (Gallo), en telefonförsäljare med kärlekstrubbel, dras genom röster i sitt huvud in i en konspiratorisk härva som involverar en femme fatale (Lewis) och chefen för tunnelbanan (Kier).

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X