Annons

Fredrik Svenaeus:Metoden som korrigerar felen i skapelsen

Bilden visar hur Crispr-tillverkat rna (orange) tillsammans med ett Cas-tillverkat enzym (lila) läser av och klipper upp en dna-molekyl (blå)
Bilden visar hur Crispr-tillverkat rna (orange) tillsammans med ett Cas-tillverkat enzym (lila) läser av och klipper upp en dna-molekyl (blå) Foto: Foto: IBL

Med anledning av Nobelpriset i kemi till Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna för upptäckten av gensaxen Crispr/Cas9 återpublicerar SvD denna understreckare från den 29 januari 2018.

 

Med hjälp av den nya genmodifieringsmetoden Crispr-Cas är det möjligt att slå ut, sätta in och redigera gener, och många spår att forskarna bakom metoden kan förvänta sig Nobelpriset i medicin – kanske redan i år. En ny bok förklarar detaljerna och möjligheterna men också de framtida riskerna med Crispr-Cas. 

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Det har funnits levande organismer på vår jord i omkring fyra miljarder år. Ända sedan de första encelliga organismerna tog form har olika arter levt i ett samspel som vi kan välja att kalla för en kamp eller en ömsesidigt utvecklande balans. Spåren efter detta krig – eller harmoni – finns i oss alla eftersom vi är en sen och kort utväxt av det förlopp som började med bakterier och virus för mycket länge sedan. Bara några få procent av det mänskliga genomet skiljer oss från närliggande arter som schimpansen, och ungefär hälften av de gener som styr grundläggande livsprocesser har vi gemensamt med jäst­cellerna som vi använder för att baka bröd.

Upptäckten av dna-molekylens konstruktion och funktion var förmodligen det viktigaste genombrottet för biologisk och medicinsk forskning under hela 1900-talet. Trots framstegen i kartläggningen av människans och andra ­arters gener ruvar den fortfarande på många hemligheter. Varför har granar ett genom som rymmer sju gånger fler baspar än människans? Och varför innehåller våra dna-molekyler så mycket ”skräp” – sekvenser som inte styr tillverkningen av några proteiner? Ett intressant exempel är att 8 procent av vårt genom består av inkorporerade retrovirus, alltså virus som sedan tidernas begynnelse infekterat oss och våra föregångare och som nu vilar som spår i våra cellkärnors kromosomer, de 46 superlånga dna-molekyler som utgör vårt genmaterial. Förutom de avsomnade, och en del mer ytligt slumrande, retrovirus som finns i vårt dna är kroppen själv ett ekosystem som faktiskt rymmer fler ­levande bakterier än våra egna celler: uppemot 100 biljoner stycken som väger ett par kilo, de flesta finns i tarmen.

Annons
Annons
Annons