Metod finns men inget mandat

MEDEL UTAN MÅL. FRA-lagen ger staten verktyg för signalspaning som medborgarna aldrig diskuterat värdet av eller meningen med. Är det alls förenligt med demokrati att ge all makt till en stat som bara kan erbjuda en metod men som saknar mandat? Det undrar Nicklas Lundblad i serien om Sverige i FRA-lagens spår.

Under strecket
Publicerad
Försvarets Radioanstalt, FRA, på Lovön utanför Stockholm.

Försvarets Radioanstalt, FRA, på Lovön utanför Stockholm.

Foto: FREDRIK SANDBERG/SCANPIX
Annons

Vi lär oss att all makt utgår från, och utövas av, medborgarna. Där börjar den moderna demokratin och därifrån måste varje analys av maktfördelningen i det moderna samhället utgå. Men hur vi upplåter vår makt måste också uppmärksammas. Det är lärorikt att se på två politiska förslag som diskuterats i närtid: förslaget att polisen skall få utnyttja det så kallade PKU-registret, med genetiska fingeravtryck från de medborgare som fötts efter 1975, samt signalspaningslagen. Både när det gäller DNA-registret och signalspaningen kan vi konstatera att det rör sig om att vi som medborgare ställer övervakningsverktyg till statens förfogande. När detta verktyg används kan sedan alltid omförhandlas.

Om den makt som utgår från medborgarna utformas som ett verktyg får staten bara ett hur, inte ett varför. Motsatsen är långt ifrån omöjlig att tänka sig: en lagstiftning med ett tydligt ändamål, men med nästan öppna medel. En lagstiftning som tydliggör syftet med upplåtelsen av medborgarens makt och avslöjar ett gemensamt mål.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons