Annons

MetallicaMetallica bäst när de håller sig till kärnan

 James Hetfield i spetsen för gruppen Metallica vid lördagens spelning i Globen.
 James Hetfield i spetsen för gruppen Metallica vid lördagens spelning i Globen. Foto: Pontus Lundahl/TT

När Metallica spelar låtar från den nya skivan går de på ett lyckosamt vis tillbaka till sina egna rötter. Men när de försöker skämta eller spela esoteriska bassolon är de ett riktigt tråkigt band, skriver Lars Lovén.

Under strecket
Publicerad

James Hetfield (t v) och Kirk Hammeth i spetsen för gruppen Metallica vid lördagens spelning i Globen.

Foto: Pontus Lundahl/TT /

Det är svårt att överskatta det Metallica har gjort för populariseringen av tyngre metal. Med sitt svarta album lyckades de gör pop, alltså populärmusik i bred bemärkelse, av musik som fortfarande hade ena foten kvar i thrash metal. Då hade förstås uppfattningen om vad som var hård musik redan förskjutits under många år, men framför allt var det Metallica själva som hittade en form där refrängerna satte sig direkt utan att de för den sakens skulle tappade så mycket i tyngd. Jag gick i gymnasiet då, och såg genomslaget från första parkett.

Följderna har de fått leva med under resten av sin karriär, i form av massiv skivförsäljning så väl som musikaliska identitetskriser, i synnerhet under ett extra vilset 00-tal. Och sedan Polarpriset, motiverat med just hur de förde samman det hårda och det folkliga.

Annons
Annons
Annons