X
Annons
X
Recension

Den brinnande flickan Messud naglar fast den duktiga flickans utanförskap

Klasskillnaderna till trots är Julie och Cassie bästa barndomsvänner. Men över en sommar vänds deras prepubertalt sorglösa relation i något svartare, mer svekfullt och isolerande. Claire Messud som fick sitt stora genombrott med New York-romanen "The emperor’s children" är tillbaka med "Den brinnande flickan".

Foto: TT & Natur och Kultur
Läs mer om Vinterns böcker 2018

Titelns brinnande flicka är från början en pojke, åtminstone i Elizabeth Bishops dikt ”Casabianca”, som Claire Messud valt som motto till sin fjolårsroman, nu på svenska i Eva Johanssons sedvanligt eleganta översättning. Pojken i Bishops dikt introduceras som en definition av vad kärlek är, nämligen en pojke som står på ett brinnande fartygsdäck och försöker recitera just dessa rader: ”Pojken stod på det brinnande däcket”. Han stakar sig – och det är också kärlek, säger dikten. Sen hoppar Messud över några rader i Bishops dikt och går direkt på slutklämmen: ”Och kärleken är den brinnande pojken”.

"Casabianca" är tredje dikten i den sparsmakade Bishops debutsamling "North & south" från 1946. Det är en kort dikt, tio rader, så det är knappast av utrymmesskäl som Messud tar bort tre rader, utan för att de raderna vidgar diktens definition av kärlek till att omfatta även de simmande sjömännen i vattnet, om vilka det sägs att de också skulle vilja ha ett klassrum att recitera poesi i, eller en ursäkt att stå kvar på fartygets brinnande däck. (Titeln anspelar samtidigt på Eminems "Love The Way You Lie", där Rihanna sjunger: "Just gonna stand there and watch me burn".)

Foto: TT & Natur och Kultur Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X