Mer pengar till svensk film ger ­högre kvalitet

Kritikern Hynek Pallas efterlyste i en kommentar större kreativitet hos Svenska filministitutet (SFI) när det gäller satsningen på filmare. Se på Danmark, där RÅ-filmprojekten innebär mindre summor till fler filmer. Cissi Elwin och Charlotta Denward på Svenska filminstitutet tillbakavisar kritiken.

Under strecket
Publicerad
Annons

Svensk films problem är inte att vi inte hittar de nya talangerna. Det är att vi inte tar hand om de talanger vi har, gamla som nya. Det har funnits en slit och släng- mentalitet under många år där längtan efter att hitta en ny Bergman har gjort att vi i snitt de senaste­ 20 åren haft 35 procent debuterande regissörer på repertoaren varje år! En oerhört hög siffra om man jämför med till exempel­ litteraturen. Hynek Pallas tycker uppenbarligen att Jens Jonsson efter en långfilm har gjort sitt i Filmsverige och att vi omedelbart måste inleda sökan­det efter en ny Jens Jonsson. Varför?

Vi såg att kvaliteten på den svenska filmen sjönk och att publiken­ svek både nationellt och internationellt. Länge var svaret på liknande problem att göra fler filmer. Alla var sam­tidigt överens om att filmen var underfinansierad, både som helhet och i sina delar. Stödet från SFI hade inte ökat nämnvärt, utan länge legat långt under stödnivån i våra grannländer. Vår analys är att om vi ökar stödandelen i de projekt vi går in i, så ger vi de filmerna en reell chans att bli riktigt bra. Detta innebär inte att enbart­ filmer med stor budget ska få stöd (vi har till exempel på sistone stött ”Leo” av Josef Fares, ”Persona Non Grata” av Mats Arehn och ”De ofrivilliga” av Ruben­ Östlund, alla uttalade lågbudget­projekt). Tvärtom så ser vi idag mycket noggrannare till varje films specifika behov och stödstorlekarna varierar mycket mer. Vi ger också större stöd i utvecklingsfasen.

Annons
Annons
Annons