Annons
Recension

Hedwig and the angry inchMer ös än sex när Salo gör Hedwig

Ur ”Hedwig and the angry inch” på Göta lejon.
Ur ”Hedwig and the angry inch” på Göta lejon. Foto: Mattias Edwall
Publicerad

Publikreaktionerna på Göta ­Lejon är som på en rockkonsert, med jubel redan innan det börjar. Ola Salo vet hur man gör entré på en halv polisbil som stiger upp ur scengolvet. Polisbilen hör ihop med en rätt rolig metanivå som lagts till på Göta Lejon: scenografin påstås ­komma från en misslyckad produktion av ”Beck, the musical” (”nedlagd redan på premiären efter paus”).

“Hedwig and the angry inch” är inte någon traditionell musikal, snarare en lång monolog, avbruten av en rad musiknummer. Föreställningen växte fram på en gayklubb i New York, där James Cameron Mitchell i mitten av 1990-talet utvecklade sin Hedwig-figur, som så småningom nådde större scener och 2001 också blev film. Hen var själv både författare och högklackad, glittrande diva.

Annons
Annons
Annons