”Mer krävs för att klara nollvision för självmord”

Årligen tar 1 500 personer sitt liv i Sverige. Bakom statistiken döljer sig ett av våra största folkhälsoproblem och mycket onödigt lidande. För att komma närmare nollvisionen ­behövs en förnyad politisk offensiv men också att vi alla tar ansvar, skriver Niklas Ekdal, Carl von Essen och Cecilia Magnusson.

Under strecket
Publicerad

Människor i riskzonen borde aldrig fastna i vårdköer. Behandling får aldrig uppfattas som straff, i miljöer som inte bidrar till läkning, skriver artikelförfattarna.

Foto: Robert Henriksson

Niklas Ekdal, Carl von Essen och Cecilia Magnusson

Foto: Pressbild, privat, Ulf Sirborn
Annons

För åtta år sedan formulerade riksdagen en nollvision om självmord. Tyvärr har uppföljningen inte motsvarat ambitionen. Fortfarande tar 1 500 personer sitt liv i Sverige varje år, fem gånger så många som dödsoffren i trafiken. På varje fullbordat självmord går det tio allvarliga försök. ­Bakom statistiken döljer sig ett av våra största folkhälsoproblem, och mycket onödigt lidande.

Det är hög tid att fullfölja det arbete som trots allt har fått ner suicidtal som historiskt legat betydligt högre. Det handlar om psykiatrin, om forskning, prevention och noggrannare analys av varje självmord. Men politiken ensam kan inte lösa detta problem. Frivilliga insatser har en viktig roll. Det handlar också om vad skolan, massmedierna och vi alla kan göra från människa till människa för att bryta gamla mönster.

Annons
Annons
Annons