Annons

I, TonyaMer än vulgär bråkstake – Harding får upprättelse

Margot Robbie som Tonya Harding, till vänster. Den riktiga förlagan till höger.
Margot Robbie som Tonya Harding, till vänster. Den riktiga förlagan till höger. Foto: Fox/Nordisk Film, IBL

”I, Tonya” är en effektiv film men det råa tonfallet skorrar lite illa. Framför allt adderar den ett status- och klassperspektiv som gör konståkaren Tonya Harding till någon betydligt intressantare än den hon gått till historien som.

Under strecket
Publicerad

Allison Janney prisades med en Oscar för bästa kvinnliga biroll, för rollen som Tonya Hardings mamma, tidigare i år.

Foto: Fox/Nordisk Film Bild 1 av 3

Caitlin Carver som Nancy Kerrigan.

Foto: Fox/Nordisk Film Bild 2 av 3
Foto: Fox/Nordisk Film Bild 3 av 3

Halvvägs in i ”I, Tonya” kommer en scen där konståkaren Tonya Harding konfronterar en domare som konsekvent ger henne låga poäng. Hon vill komma med i OS-truppen och vet att hon är bra – väldigt bra. Domaren suckar. ”Du representerar inte det vi vill”, säger han, ler frostigt, och fortsätter: vår målgrupp är amerikanska helyllefamiljer. Förnedringen blänker i hennes ögon men hon lyckas ändå formulera den givna följdfrågan: varför kan det inte bara handla om själva konståkningen?

Om det är ett replikskifte som faktiskt ägt rum vet jag inte, men den sammanfattar temat för Craig Gillespies ”I, Tonya” perfekt. Tonya Harding, i dag 48 år, var en oerhört skicklig konståkare, men det är som bekant inte det hon är ihågkommen för.

Annons
Annons
Annons