Annons

Merete Mazzarella:Mer än bara väninnor

Etiketter som hetero- och homosexualitet kommer till korta för att beskriva de intima relationer kvinnor emellan som var vanliga i det viktorianska England. En ny bok närstuderar dessa förhållanden, i vilken mån de var sexuella samt hur de uppfattades av omvärlden.

Publicerad

Vårt föregivna frisinne kan vara nog så trångsynt eller i varje fall begränsat. När den amerikanska litteraturvetaren Sharon Marcus berättade att hon höll på med en bok om relationer mellan kvinnor i brittiskt 1800-tal var den vanligaste kommentaren: ”Ja, du skriver förstås om lesbiskhet.” Men det centrala budskapet i Between Women: Friendship, Desire and Marriage in Victorian England (Princeton University Press, 368 s) är i själva verket att etiketter som homosexualitet och heterosexualitet kommer till korta när det gäller att förstå verkligheten i all dess sammansatthet och mångtydighet.

Såväl brev, levnadsteckningar som skönlitteraturen lär oss att viktorianerna uppfattade vänskapsförhållanden mellan flickor och kvinnor som en självklart viktig källa till känslomässig och andlig närhet. 1800-talets familjer var ju stora, de flesta barn växte upp som ett av många, och därför erbjöd en vänskap den första möjligheten till att känna sig utvald, att uppleva tvåsamhet. Framför allt gällde detta borgerskapets och i någon mån överklassens kvinnor: arbetarklassens kvinnor uppfattade snarast vänskap i termer av vad som kunde kallas ”överlevnadsnätverk” och umgicks i första hand med arbetskamrater eller grannar. ”En sann vän” var ofta någon som helt enkelt kunde ge ett litet lån eller hjälpa en att hitta jobb.

Annons
Annons
Annons