X
Annons
X
Recension

Memphis och den italienska antidesignrörelsen Memphis blir äntligen begripligt

Design - smaka på ordet. Vad betyder det? Diskussionen kring begreppet design befinner sig i en ovanligt förvirrande fas i Sverige just nu. Ingen eller alla vet, har sin uppfattning om vad designområdet inbegriper. Häromveckan talade till exempel nyhetsuppläsare om ”specialdesignade” dopingpreparat. Somliga menar att design bara sysslar med industritillverkad massproduktion. Andra att man kan designa tjänster likaväl som koppar och glas. Bland formintresserade och utövande designer pågår samtidigt en kamp, som emellanåt blivit ganska hätsk, om vad som är svenskt i ”svensk design” och om det suspekta arvet från funktionalismens fanbärare på 1930-talet - uttryck som ”blond design” skulle ha rasistiska undertoner än i dag. Designåret Design 2005, som planeras med visst ekonomiskt stöd från Näringsdepartementet kritiseras också: ”Jo, det är klart det är bra att man satsar på designområdet.
Men varför så lite pengar? Och till fel saker?”
Mitt i all denna soppa av allt från motstridiga kvasiintellektuella snömos-utläggningar till personligt färgade ”Varför är det ingen som ser mig?!”-argument är det en befrielse att läsa Sara Kristofferssons avhandling ”Memphis och den italienska antidesignrörelsen”.
Den ger perspektiv och skapar samtidigt angelägna frågor om dagens svenska designklimat hos läsaren. Frågor som borde diskuteras mer. Om varför klyftan blivit så stor mellan dem som framhävt funktionen som det viktigaste i designprocessen och dem som hellre till exempel talat om vikten av uttryck och symbolvärden. Varför i Sverige men inte i Italien?

Memphis står alltså här varken för en stad i Tennesse eller en fornegyptisk plats utan är namnet på en rörelse/designergrupp som fick oerhört stort genomslag i designvärlden i början av 1980-talet. Över en natt, 18 september 1981, skapade Memphis historia. Plötsligt ställdes saker och ting på ända. Ett skåp kunde se ut som ett träd. En lampa som en
leksaksbil. En soffa kunde kläs och målas i tiotals mönster och bjärta färger - samtidigt. Ettore Sottsass, arkitekt och designer som dessförinnan bland annat hade formgivit skrivmaskiner för det italienska industriföretaget Olivetti, anges ofta som skapare av Memphis. Mellan 1981 och 1986 tillverkade gruppen omkring 300 objekt (möbler, textilier, keramik, glas, porslin, silver, armaturer och klockor) designade av drygt 60 mer eller mindre kända designer från många olika länder. Språkrör utåt var oftast italienskan Barbara Radice. Om detta Memphis och dess föregångare, den mer politiskt uttalade och mindre konkret designutövande antidesignrörelsen handlar Sara Kristofferssons chockrosa bok. Rosa var en vanlig Memphis-färg, provocerande och ”ful”.
Känslorna svallade inför Memphis. Somliga älskade gruppens utmaningar av ”den goda smaken” och Memphis-föremålens inneboende protester mot att det viktigaste av allt är funktionen. Somliga hatade allt Memphis gjorde av samma skäl.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X