Recension

Face the musicMelody Club - Face the music

Under strecket
Publicerad
Annons

Ah, Melody Club, dessa småländska män i sina fantastiska frisyrer. 2002 års ”Music machine” var en magnifik liten debutplatta med elva syntdrivna, kitschiga 80-talsbagateller, och antagligen hade det inte varit jättesvårt för Kristofer Östergren att snickra ihop elva stycken snarlika, och arrat dem på samma trygga manér. Men hur kul skulle det ha varit för Melody Club, och för oss? Istället har man styrt över sundet och låtit Thomas Troelsen från danska Superheroes ratta uppföljaren. Det är ett bra beslut, och det är mycket logiskt – Thomas Troelsen är Köpenhamns svar på Kristofer Östergren både vad gäller hår och scenutstrålning.
Superheroesmannen har lyft fram variationerna i låtmaterialet och slipat bort mycket av syntfernissan, det funkar inte riktigt att kalla Melody Club för syntpoppare längre, vilket inte minst märks på singeln ”Take me away”. Det låter båda hårdare och mjukare än förut. Att en oanad stadiumgubbrocknerv lockas fram i ”Love drive” är väl inte helt lyckat. Den som vill ha en ny ”Palace station” får hursomhelst sitt lystmäte på ”Breakaway”.

Lyssna även på: The Tough Alliance.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons