Annons
Recension

NoxMelankoliskt om minnet

Foto: EINAR FALUR INGÓLFSSON
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ibland framstår förlusten och bristen som litteraturens osvikliga följeslagare. På ett plan är förstås allt skrivande, vare sig det vill eller inte, ett slags besvärjelse av det som inte är närvarande och som i stället träder fram som tecken och språk. Men ofta ter sig ordens väg till penna och mun därtill framkallad av en mer påtaglig saknad. Någon är försvunnen. Någon är död.

Den kanadensiska poeten Anne Carsons nya bok ”Nox” hör till denna skara av verk. Framskriven i skuggan av en brors död är den ett minnesarbete, som försvåras av det smärtsamma faktum att Carson aldrig kände sin bror ens när han var i livet. Eller – den bror hon kände var den som redan hade klättrat ner ur trädet när lillasystern var på väg upp, som alltid befann sig några klasser upp i skolan, som 1978 flydde till Indien under hot om fängelse, och som därefter, fram till sin död i Köpenhamn år 2000, endast gav sig till känna via enstaka vykort och telefonsamtal.

Annons
Annons
Annons