X
Annons
X
Recension

Stranger Melankolisk milstolpe i svensk hiphop

"Det mest spännande som kommit från Södermalm." Yung Leans styrka ligger ofta i just detta oväntade, i modet att våga experimentera och vara oförutsägbar, skriver Stefan Thungren.

Yung Lean på Meltdown-festivalen i London i somras. Foto: Stephanie Paschal/IBL
Yung Lean på scen i Helsingfors i augusti 2016. Foto: Joni Haavisto/IBL

Ingen kunde nog riktigt ana hur massiv inverkan Kanye Wests "808s and heartbreaks", från 2008, skulle komma att få på framtida hiphop och r&b, liksom på modern pop. En minimalistisk, elektronisk ljudbild ersatte hiphoppens dåvarande dna, men framför allt så var det här som autotune, detta elektroniska redskap för att förändra rösten, slog igenom fullt ut. Även texterna var ett avsteg från hiphoppens sedvanliga, Kanye West behandlade ämnen som saknad, ångest, hjärtekross och en allmän alienation i det tjugoförsta seklet. Han var inte ensam om att göra det, men hädanefter var det helt okej att vara emo i hiphop-världen – Cocteau Twins blev över en natt en lika relevant referens som Ragga Twins.

Yung Lean på Meltdown-festivalen i London i somras.

Foto: Stephanie Paschal/IBL Bild 1 av 3

Yung Lean på scen i Helsingfors i augusti 2016.

Foto: Joni Haavisto/IBL Bild 2 av 3

Yung Gud (Micke Berlander), Yung Sherman (Axel Boman) och Yung Lean (Jonathan Leandoer Håstad) i New York, december 2014.

Foto: Linda Forsell/IBL Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X