Annons

Arkadij Waxberg:Medvedev ställer diagnos men saknar medicin

President Medvedevs tog kraftigt ­avstånd från Putins nostalgiska storryska drömmar i sitt tal den 12 november, och han visade en ovanlig djärvhet. Men kontrollen över alla maktmedel finns fortfarande hos Putin.

Under strecket
Publicerad

Av uppenbara skäl lyssnar världen med stor uppmärksamhet varje gång Rysslands president eller dess nuvarande premiärminister gör ett offentlig uttalande. Detta faller sig naturligt med tanke på att den internationella säkerheten i högsta grad är beroende av beslut som fattas i Kreml. Mannen på gatan brukar däremot inte fästa någon större vikt vid vad landets ledare har att säga. Han vet av egen erfarenhet att det är långt från ord till handling och att vackra fraser inte påverkar hans vardag. Medvedevs senaste tal till Duman (12/11) kan i det avseendet betraktas som en uppseendeväckande händelse: hur det än ska tolkas väckte det uppmärksamhet också bland de vanliga medborgarna.

Redan det omedelbara intrycket som förmedlades till miljontals människor från Kremlpalatset var anmärkningsvärt. Det anmärkningsvärda var inte alla kända ansikten ur makteliten, utan ansiktsuttrycken och minspelet. Människorna i salen – landets toppar – blinkade och flinade åt varandra, höjde ögonbrynen sarkastiskt, men de flesta befann sig i ett tillstånd av dyster förstämning och ilska som den obarmhärtiga tv-kameran inte kunde dölja. I detta sällskap urskilde sig särskilt ”folkets ledare” med sin understrukna likgiltighet och sin föraktfulla blick i golvet eller taket och utrikesminister Lavrov, vars stenansikte och sammanbitna tänder vältaligt uttryckte vad han tänkte. Enbart detta gav tillräcklig anledning att lyssna extra noga på presidentens ord: avgrunden mellan talarstolen och auditoriet var så uppenbar att den inte går att bortförklara som en tillfällighet.

Annons
Annons
Annons