Medkänsla, integritet och alltför stor lojalitet

KAMPENS BAKSIDA Jag beundrade Nelson Mandela för hans medkänsla, integritet och lojalitet. Men hans obrottsliga lojalitet mot kamrater tillät tyvärr korruptionen att slå rot i Sydafrika, skriver den sydafrikanske författaren Zakes Mda.

Under strecket
Publicerad
Nelson Mandela höjer sin knutna näve under ett tal på Mandela-galan i Globen 1990.

Nelson Mandela höjer sin knutna näve under ett tal på Mandela-galan i Globen 1990.

Foto: FOTO: JACK MIKRUT/TT
Annons

Jag minns Nelson Mandela. Nej, inte den universellt beundrade äldre statsmannen som framgångsrikt lyckades stå emot det storhetsvansinne som kan följa med förgudningen, och som dog i förrgår vid 95 års ålder, utan den unge advokat som brukade sitta i mina föräldrars vardagsrum till tidig morgon och diskutera afrikansk nationalism med min far Ashby Peter Mda.

1944 var de unga ledare som varit med och grundat ANC:s ungdomssektion. De ansåg att ANC, som då hade funnits i mer än tre decennier, var daterat och på utdöende. De kände att frihetskampen behövde gå från proteströrelse till väpnad kamp. Och de hade gjort sig kända för att prata ner alla som, enligt dem, sålde ut sina ideal genom att delta i de strukturer som skapats av apartheid och där svarta människor förväntades uttrycka sina politiska ambitioner.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons