Annons
X
Annons
X

”Medierna banar väg för falska nyheter”

Traditionella nyhetsmediers ­bevakning leder ofta till fler ­frågor än svar när de jagar snabbhet och under­hållande debatter. Det öppnar upp för alternativa fakta från ­alternativa ­medier, skriver Torbjörn Sjöström på Novus.

Falska nyheter
USA:s president Donald Trump attackerar ofta medierapporteringen och kallar nyheter han inte gillar för falska nyheter.
USA:s president Donald Trump attackerar ofta medierapporteringen och kallar nyheter han inte gillar för falska nyheter. Foto: Gerry Broome/AP

DEBATT | MEDIEBEVAKNING

Donald Trump kallar nyheter som han inte tycker om för fake news.

Jag frågar mig själv hur vi kunde komma till att ett begrepp som falska­ nyheter blivit så vedertaget, är det så att vi köper Trumps beskrivning eller har vi redan tolkat om det till något annat?

Det har alltid funnits falska nyheter, jag gissar att redaktioner i alla tider utsatts för detta, och därför jobbar de hårt med att kolla sina källor. Men saker slinker igenom och det skulle kunna kallas felaktiga nyheter eller falska­ nyheter, beroende på tonläge.

Annons
X

När direktsändningar blivit det nya svarta så försvinner källkontrollen. Personen är känd, frågan het, vi kör en direktsändning.

Så kallat breaking news-läge är mer normalläge än undantag på flera redaktioner, direktsändningarna passar som hand i handske här. Det går inte att vara snabbare än direktsändning. I princip kablas då okontrollerade spekulationer ut till miljoner tittare. USA:s president är ett onödigt tydligt exempel på detta. Och efterspelet blir mer att återrapportera konstiga mer eller mindre felaktiga uttalanden dag ut och dag in.

Snabbheten är inte problemet som sådant, det har skett en annan minst lika skadlig trend i västvärldens medier, kanske i yttrandefrihetens namn. Alla har rätt att komma till tals, och allt skall debatteras.

Det är min rent subjektiva analys att debatten nästan helt har ersatt de tuffa direktsända inter­vjuer som man tidigare såg.

Det intressanta med debatten är att man kan använda den som ett självspelande piano. Om en person säger något felaktigt, eller tvetydigt, så går inte journalisten in och följer upp med frågor: stämmer det här verkligen? Utan ett sådant uttalande ses som bränsle i debatten. Debatten ger bra tv, den är också enklare att hantera, debattdeltagarna får stå för sina åsikter, och redaktionen behöver bara stå för arenan.

Allt kan debatteras, vaccination, vindkraftverk – vi hade nästan en debatt om förintelsen. Vad man medvetet söker är två motpoler för att få till en bra debatt. I USA kallas detta bothsiderism, det finns två sidor på allt. Målet är inte att tittarna skall bli klokare, utan det skall bli bra tv. Båda debattörerna ser i tittarnas ögon likvärdiga ut och den falska balan­sen man ofta skapar leder till att man lyfter upp alternativ fakta att vara i nivå med etablerade fakta. Utifrån detta perspektiv är det inte konstigt att Kelly Anne Conway pratade om alternativa ­fakta, det har ju varit medialogikens bränsle i många år. Varje debatt går ut på att ställa två kombattanter med varsin uppsättning av fakta mot varandra. Att den ena kan vara forskare och den andra tyckare är ointressant, och kanske tom önskvärt i en spänstig debatt.

Massmedierna är glada om vi bara ser ­annonserna och blir ­underhållna med bra tv.

Ju mer man lär sig i ett ämne desto mer komplicerat blir det, det blir därmed allt svårare att kategoriskt säga hur något är ju mer insatt man är. Till exempel forskningen jobbar inte med att kategoriskt cementera fakta, utan fakta är fakta till ny bevis­ning kommer som visar att fakta måste revideras. Men en komplicerad bild fungerar väldigt dåligt att debattera. Det kan ju finnas några små ledtrådar i invändningarna som är relevanta i sökan­det efter mer fakta.

Vad händer med oss tittare när etablerade fakta debatte­ras av två meningsmotståndare? Vad kan vi som är helt okunniga i ämnet tro på? Båda refererar till siffror, båda verkar självsäkra. Båda får vara med i tv, med andra ord båda har rimligtvis något vettigt att säga, annars kan man väl inte få vara med i tv?

Det som händer är att vi får lära oss att allt kan ifrågasättas, allt kan också ha alternativ fakta som motsäger det vi fått lära oss hela livet. Fakta blir myter, och ny alternativ fakta tar dess plats i en jakt på att slå hål på myter.

Nya fakta kan genom en löpsedel ersätta allt som skolan, expertis och massmedia tidigare sagt vara sant. Mjölk var livsfarligt lärde vi oss för inte så länge sen. Från att vara något vi under hela vårt liv lärt oss vara den viktigaste måltidsdrycken för våra barn. Vad hände egentligen där? Det är inte enda exemplet, det finns säkert minst ett exempel i ­veckan, kanske ett om dagen, i jakten på nyheter.

Men så är det inte, etablerade sanningar blir inte obsoleta så fort, men genom att skapa­ bra tv och enga­gerande nyheter, öppnar man upp dörren vidöppen för alternativ fakta, och falska nyheter.

Det är ett mänskligt beteende att lita på auktori­teter, och det är något grundläggande gott att lita på vad som sägs i nyheterna. Alternativet skulle vara katastrofalt, tänk om allt är lögn i nyheterna? ­Vilken värld skulle vi då få? Om man är orolig för hotet mot demokratin vi ser i dag, vänta bara tills alla är övertygade om att allt som skrivs i massmedia är en lögn.

Oavsett vad man tror så litar vi fortfarande tillräckligt på massmedia att vi lyssnar på vad som sägs. Vi förväntar oss att det skall vara sant, relevant och hjälper oss att förstå världen, dock inte hela sanningen, men en viktig pusselbit för oss att förstå vad som händer. 

Tyvärr tror jag inte att massmedia förstår vad vi mediekonsumenter och medborgare faktiskt förväntar oss av nyheterna. Utan man är glad om vi bara ser annonserna och blir underhållna med bra tv.

En annan sak att tänka på, vad händer när tillspetsade rubriker som ofta är på gränsen till sanna enbart har som syfte att få oss att klicka på länkarna, bara för att se att rubriken nästan inte alls ­stämde med innehållet? Hur skall vi kunna lita på en nyhetsredaktion vars affärsmodell till stor del går ut på att lura till läsning?

Problemet är inte ”fake news”, det är att ”real news” tar så lätt på fakta, och rapporterar så ytligt, att mediekonsumentens sökande efter fakta landar på andra ställen än traditionella nyhetsredaktioner. 

Traditionella mediers bevakning i jakten på snabbheten och debatter leder oftare till fler frågor än svar. In kommer alternativ media, och de källor som fyller denna efterfrågan är de som av många fler än Trump kallas fake news.

Torbjörn Sjöström

vd Novus

Torbjörn Sjöström. Foto: Novus
Annons
Annons
X

USA:s president Donald Trump attackerar ofta medierapporteringen och kallar nyheter han inte gillar för falska nyheter.

Foto: Gerry Broome/AP Bild 1 av 2

Torbjörn Sjöström.

Foto: Novus Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X