Annons

Jan Lindroth:Medier och sport i lukrativt samarbete

Från att en gång ha behandlats som kuriosa har sport kommit att utgöra själva livsnerven i många medier. Symbiosen mellan idrott och medier bildar en form av populärkultur som genom oregisserade förlopp och resultat erbjuder en egen dramatik.

Under strecket
Publicerad

Läsaren av det sena 1800-talets dagspress kunde stöta på enstaka notiser eller något längre meddelanden som handlade om sportsliga aktiviteter. Det kunde gälla pristävlingar inom skytterörelsen, evenemang inom hästsport och segling eller manifestationer inom det mest svenska av allt: den hemmagjorda linggymnastiken och Gymnastiska centralinstitutet. Men större utrymme var det inte fråga om, inte ens en hel procent av det totala redaktionella utrymmet. Det var ännu möjligt att se sporten (den moderna tävlingsidrotten) som ett övergående modefenomen, en produkt av excentriska engelsmäns perverterade kroppsövningskultur. Svensk föreningsidrott hade inte bekänt färg.

Det är påfallande hur snabbt bilden ändrades. Perioden mellan sekelskiftet 1900 och första världskrigets utbrott utvecklades både medierna (fortfarande huvudsakligen liktydigt med pressen) och tävlingsidrotten med stormsteg. Dagstidningarna fick större utrymme för både reklam och redaktionell text, konkurrensen om läsarna hårdnade och ledde till närmare kontakter (aktiv journalistik), spänning och sensationer blev allt viktigare, intresseområdet vidgades. Samtidigt expanderade tävlingsidrotten med oanad styrka, internationella evenemang av återkommande slag etablerades, den nationella prestigen stod allt tydligare på spel. För svenskt vidkommande grundlades idrotten som folkrörelse med ett växande antal organisationer och medlemmar landet runt. Hästsport och segling utmanades allt framgångsrikare av mer folkliga idrotter som fotboll och friidrott.

Annons
Annons
Annons