Annons
X
Annons
X

Medier kan ostraffat förtala ett företag

Mediernas ekonomiska makt är enorm. Det är en makt som dessutom kan utövas i ett ansvarsvakuum, men är det verkligen värt att till varje pris försvara även lögner i yttrandefrihetens namn? Det skriver professor Mårten Schultz med anledning av att granskningsnämnden har fällt programmet Fuskbyggarna i TV4.

BRÄNNPUNKT | MEDIERNA

Om jag sprider lögner medvetet om ett företag, kanske just för att skada det, är det lika skyddat som sanningar eller försök till sanningar.
Mårten Schultz

För några år sedan skrev jur. dr. Gunnar Persson, en av vår tids främsta yttrandefrihetsexperter, en bok om ekonomiskt förtal. Ekonomiskt förtal är det uttryck som brukar användas för när någon förtalar en kommersiell aktör, framför allt av företag. I många länder kan sådant förtal ge upphov till ansvar, framför allt genom att den som förtalar kan bli ersättningsskyldig för den skada som de kränkande uppgifterna medför.

Möjligheten att ansvara för ekonomiskt förtal har i Sverige varit ett rött skynke. Aversionen mot ansvar för förtal mot företag hänger samman med den svenska yttrandefrihetstraditionen. Att tvingas ansvara för sina ord, när de orsakar skada, riskerar att få en avkylande effekt på yttrandefriheten, menar de som är kritiska mot sådant ansvar.

Annons
X

Det konstiga är att denna ansvarsfrihet också gäller lögner. Även medvetna lögner. Om jag sprider lögner medvetet om ett företag, kanske just för att skada det, är det lika skyddat som sanningar eller försök till sanningar.

Hos Persson beskrevs den svenska modellen som en anomali. Övriga Europa står frågande inför skyddet för lögnen i svensk rätt. En ödmjuk reaktion när man ställs inför en utredning som visar att många andra rättsordningar utvecklat mer eller mindre likartade lösningar i en rättighetsfråga som står i motsats till vår egen är att fundera ett varv till över om vår lösning är den optimala.

När det gäller yttrandefrihetsfrågor fungerar det inte så. Tvärtom reagerar många instinktivt, närmast primitivt, med att försvara den rådande ordningen. Tryckfrihetsförordningstraditionen måste försvaras till varje pris som helst. Vad man glömmer bort är just priset. Priset betalas av den person vars livsverk slås i spillror efter att falska uppgifter om hennes företag slagit verksamheten i spillror. Familjeföretaget som går i konkurs efter att lögnen slagit rot. Är försvaret av lögnen värt det priset?

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Frågeställningen ställs på sin spets genom att medier idag ofta tar sig makten att överpröva de rättsliga prövningarna. Med det menar jag inte att de kritiskt granskar rättsliga processer – sådan granskning är bra. Det är däremot inte bra när medier på ett osakligt, eller – värre – lögnaktigt, sätt kritiserar företag som givits rätt i de rättsliga processerna. (Jmför till exempel
    Granskningsnämndens kritik mot tv-programmet Fuskbyggarna.)

    Mediernas ekonomiska makt är enorm. Det är en makt som dessutom kan utövas i ett ansvarsvakuum. Det är en makt som inte begränsas av saker som sanning eller syfte. Företaget som korrekt frias i tingsrätten kan drivas i botten om motparten lyckas övertyga en inflytelserik journalist om sin sak och det även om journalisten är medveten om eller borde vara medveten om att den bild som sprids är ensidig eller missvisande.

    ”Är lögnen lika skyddsvärd som sanningen?”, frågade Gunnar Persson retoriskt i sin bok. Svensk rätt svarar ja. Omvärlden säger nej. Vi kanske borde fundera ett varv till över vilken inställning som är rimligast.

    MÅRTEN SCHULTZ

    professor i civilrätt vid Juridiska fakulteten, Stockholms universitet

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X