X
Annons
X

Medeltidens människor var ganska lika oss - både vad gäller kroppslängd och sjukdomar

Medeltidens nordbor var mer lika oss nutida än vad vi trott. En ny metod att bedöma dödsålder på skelett tyder på att minst var fjärde vuxen, kanske hälften, blev 65 år eller mer. Deras genomsnittliga längd var bara sex–åtta centimeter kortare än vår. Och de drabbades av vår tids sjukdomar, som stroke och cancer.

Bilden av den "mörka" medeltiden, då livet för de flesta var kort och hårt nyanseras åter. Den här gången är det Caroline Arcini, osteolog eller expert på skelett, som drar slutsatser av sina studier av benen efter de medeltida Åhusbor som begravts på Dominikanermunkarnas kyrkogård.
I flera avseenden verkar deras hälsoförhållanden motsvara dem deras sentida ättlingar åter nådde i början av 1900-talet, efter de svåra tiderna från mitten av 1800-talet och framåt.
Bland annat var medellängden densamma, 172 centimeter för män och drygt 160 för kvinnor. I Åhus var den längsta kvinnan 174, den längsta mannen hela 190. Men nordbornas längd har alltid växlat – i slutet av stenåldern och århundradena efter Kristi födelse var de nästan lika långa som ättlingarna var 1990.
En vanlig bedömning är att 80 procent av kroppslängden beror på arvet och 20 på miljön, till exempel brist på mat och hygien eller sjukdomar. De senare drabbar vanligen pojkar hårdare. Men eftersom längdskillnaden mellan kvinnor och män är samma, 10-11 centimeter, i dagens Sverige som i medeltidens Åhus, bör levnadsvillkoren där ha varit ganska goda.
Mycket goda förhållanden i marken och försiktig hantering av kranierna i Åhus ledde till unika fynd – åtta krökta och bräckliga små rör som såg ut som makaroner. Det visade sig
vara åderförkalkningar från hjärnans blodkärl.
Åhusborna kunde få propp och hjärnblödning. En av dem med åderförkalkning hade också massor av tandsten på ena sidan av käken, sannolikt därför att han var halvsidigt förlamad och inte kunde slicka undan matrester. Sådan tandsten har Arcini hittat även i Lund och Helsingborg.

Orsaker till åderförkalkning på medeltiden kan som nu vara välfärd, att de drabbade hade nått hög ålder och haft möjlighet att äta mycket mättat fett, från kött och ister. Kanske levde de begravda i Åhus väl. Tiggarmunkarna anklagades ibland för njutningslystnad och utomstående måste ha pengar nog att köpa sin gravplats hos dem.
Artros, förslitning av ledbrosket, var den vanligaste ledsjukdomen även på medeltiden. Av de begravda Åhusborna var minst 14 procent drabbade, och hade sannolikt små möjligheter till lindring. Förslitningen kunde då som nu bero på hög ålder eller för stor belastning.
En av kvinnorna i Åhus hade spår av cancer på bäckenet och ryggkotorna. Men det är svårt att säga hur vanliga cancersjukdomar var, eftersom det bara är skelettcancer och de former som sprids till skelettet som kan upptäckas. Dit hör bröst- och prostatacancer, som är vanligast nu och finns bland de begravda i Lund och Åhus.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X