Recension

While we're youngMedelålderskris i idylliskt ödesdrama

De äldre måste alltid frukta de yngre, som flåsar dem i nacken, och de yngre måste förr eller senare röja dem ur vägen. Noah Baumbachs nya film är en sedeskildring som elegant överlämnar tyckandet till betraktaren.

Under strecket
Publicerad
Naomi Watts i ”While we're young”.

Naomi Watts i ”While we're young”.

Foto: Nicole Rivelli
”While we're young”.

”While we're young”.

Foto: Nicole Rivelli
Ben Stiller i ”While we're young”.

Ben Stiller i ”While we're young”.

Foto: Jon Pack
Annons

Det är en ljuvlig inledning. En ömsint Naomi Watts betraktar ett bedårande spädbarn. Ben Stiller sitter bredvid med en mjuk leksak i handen. Men så slocknar solen i den lilla flickans ansikte, och hon börjar avge ljud som indikerar ett snabbt växande missnöje. Och de bägge föräldrarna är, visar det sig, alls icke några föräldrar. De är bara på besök hos vänner och har ingen aning om hur man tröstar en bebis.
Josh (Stiller) och Cornelia (Watts) skaffade aldrig några barn. De försökte, men inte särskilt intensivt. Sysslade med annat, jobbade med att regissera (han) och producera (hon) dokumentärfilmer.
Och åren gick. Nu är de inte unga längre. Det är inte många år kvar till 50. Och frågan är om de har särskilt roligt. När de jämnåriga vännerna nu axlar föräldraskapets bojor, hur använder de själva sin dyrbara frihet? Jo, för några år sedan reste de visserligen till Paris. Eller om det var Rom. Men hur använder de egentligen den tid som obevekligt rinner iväg ifrån dem?

Det är inte fråga om någon akut, alarmerande kris, utan mer en mild men dock eskalerande förvirring. Den där medelåldern som en gång verkade så oändligt avlägsen är nu sedan länge en obestridlig realitet, men utan barn i huset får den inte några riktigt tydliga konturer.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons