X
Annons
X

Medea lyfte fram kvinnofrågan

ANTIK FEMINISM En serie om antikens kvinnor så som de skildras i litteraturen.

Olyckligast av alla är vi kvinnor, som måste komma med ett högsta anbud,
För att köpa oss en man – nej ingen man,
En ägare på livstid! Och häri ligger en förfärlig risk,
En ännu större avgrund utav orätt: kommer den ägare vi får.
Att vara ond eller god? Skilsmässa? Det är för oss en vanära.
Vi som ej ens har rätt att avvisa en friare.

Så klagar Medea över sin kvinnolott i Euripides tragedi med samma namn. Året är 431 (f Kr) och hennes forum är Dionysosteatern, Atens största massmedium. Trettontusen män och kvinnor kan ha åhört hennes protester, eldats eller indignerats av hennes fortsatta utfall mot de könsroller som begränsade kvinnors liv, hemgiftsssystmet , ursprungligen en sorts livförsäkring för den gifta kvinnan, men här sett som ett medel för hennes saluförande på äktenskapsmarknaden, valet av äkta man där hon själv inte hade någon talan och omöjligheten för henne – men inte mannen – att begära skilsmässa. Medeas trots mot traditionen backas upp av hennes medsystrar i kvinnokören som går till storms mot männens nedlåtande syn på deras kön. De frammanar för publiken den förändringens tid som skall komma, den tid då kvinnor istället för att mötas av ständigt förakt skall hedras och äras. Då, säger de, skall skammens rodnad sänka sig över alla de gamla diktare som talat illa om deras släkte, över alla män som inte tilltrott dem någon talang.
– Hade vi fått samma skolning som männen skulle vi redan i dag kunna sätta upp ett motstånd mot männens nidbilder av oss; vi skulle – som framtidens poeter utan tvivel skall – besjunga värdiga hjältinnor, hitta stolta kvinnoteman att föra fram.
Djärva ord, lagda i munnar som i verklighetens Aten inte överhuvudtaget hade yttranderätt, vare sig politiskt eller privat.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X