Annons
X
Annons
X

Li Bennich-Björkman: Medborgarnas engagemang ger ljus framtid

(uppdaterad)

SKYTTEANSKA PRISET. Med ökad trygghet förskjuts ett folks värderingar från det materiella till frågor som respekt, jämställdhet och miljöhänsyn. Årets pristagare använder världen som underlag för en optimistisk framtidsanalys.

Ronald Inglehart och Pippa Norris.
Ronald Inglehart och Pippa Norris. Foto: UNIVERSITY OF MICHIGAN, PIPPA NORRIS

2011: RONALD INGLEHART OCH PIPPA NORRIS

Placera en politiskt intresserad betraktare från 1960-talet i en tidsmaskin till dagens 2010-tal. Den verklighet som möter denne är radikalt annorlunda än efterkrigsdecennierna. Intresset för att vara med i ett politiskt parti är försvinnande litet i jämförelse, och lojaliteten mot en ideologi ser också ut att ha kastats över bord. Väljarna byter partier mellan valen som aldrig förr, bestämmer sig sent i valrörelsen och den auktoritet som politiska och andra ledare tidigare åtnjöt har ersatts av en minskande tilltro till samhällsinstitutionerna. Kritiska medborgare som själva vill ta plats och uppfattar sig ha förmåga och kunskaper nog för detta har kommit i dess ställe. Miljön, hbt-frågor och jämställdhet fanns knappt på den breda politiska agendan då. I dag är detta frågor som livligt engagerar i synnerhet de yngre generationerna. Det politiska landskapet, inte bara i Sverige utan i västvärlden i stort, har genomgått omvälvande förändringar. Hur kan vi förstå och förklara detta?

2011 års skytteanska pris i statskunskap tilldelas två forskare som bidragit till att, både var för sig men framför allt med stor framgång gemensamt, utforska värderingar och värderingsförändringars roll för politiskt beteende och samhällsliv. Ronald Inglehart, professor emeritus i sociologi vid University of Michigan, och Pippa Norris, professor i statskunskap vid John F Kennedy School of Government vid Harvard-universitetet, får gemensamt ”statskunskapens Nobelpris”.

I tre samförfattade böcker och en rad artiklar har de båda genom allt mer förfinade analyser och ett allt större underlag visat att en viktig nyckel till de senaste decenniernas förändrade politiska beteende och prioriteringar, liksom många andra aggregerade mönster, finns att söka hos medborgarna själva och förändringar i de grundläggande förhållningssätt, opinioner och attityder som dessa medborgare omfattar.

Annons
X

Kännetecknande för Norris och Ingleharts forskning är att analyserna knyter samman egna teoretiska antaganden, tidigare formulerade hypoteser och ”stora” teorier med ett rikt och mångfacetterat empiriskt material som tillåter dem att pröva, utveckla men också avfärda tidigare forskning. Sökarljuset är hela tiden på medborgarna, på folket snarare än på eliterna eller politiska och samhälleliga institutioner.

Forskning om värderingar, det som inom statskunskap kallas politisk kultur, vilar i hög grad på tillgången på empiriska data på massnivå. När statsvetarna Gabriel Almond och Sidney Verba 1963 publicerade ”The civic culture” (i dag en klassiker) var den byggd på värderingar som mödosamt samlats in i fem länder. Teknikens utveckling har därefter på några få decennier möjliggjort insamling, lagring och analys av det enorma och världsomspännande material som kommit att ligga till grund för Inglehart och Norris analyser. I dag omfattar det som kallas World Values Survey (WVS), och som byggts upp med Inglehart som centralgestalt, en stor del av världens befolkning: Europa i sin helhet, Latinamerika, Asien, Afrika, Kina, Indien och under senare år också Arabvärlden.

När Norris och Inglehart skriver om religionens fortsatta betydelse globalt, om synen på kvinnans rättigheter och könsroller eller om den nya informationsteknologin och mediernas inflytande på hur värderingar formas, är det världens befolkning som utgör underlaget. Ibland är det lätt att glömma hur hisnande det är att detta över huvud taget går att genomföra, och vilka forskningsmässiga framsteg det innebär.

”Sacred and secular” (Cambridge University Press, 2004) är ett av Norris och Ingleharts viktigaste gemensamma arbeten, med fokus på religionens betydelse i dagens värld. I denna, liksom i deras ”Rising tide” (Cambridge University Press, 2003) där jämställdhet och synen på könen är huvudtemat, gör Norris och Inglehart upp med ett antal inflytelserika antaganden som inte visar sig stämma eller åtminstone måste modifieras. För många av de tongivande samhällsvetenskapliga teoretikerna som Max Weber eller Emile Durkheim, verksamma under 1800-talet och tidigt 1900-tal, var religiösa föreställningars bortvittrande en given utveckling i upplysningens kölvatten och med den ökande tilltron till vetenskapliga och tekniska framsteg som följde. Länge såg det ut som de fick rätt. Det alltmer sekulariserade väst utgjorde det enda empiriska underlaget. I själva verket är världens befolkning mer religiös än någonsin, menar Norris och Inglehart, bland annat på grund av att den sekularisering som Europa genomgått också medfört kraftigt sjunkande födelsetal, medan i de mer religiösa delarna av världen fortsätter födelsetalen att vara höga.

I ”Sacred and secular” problematiseras också Webers teori om den protestantiska etikens gynnsamma påverkan på den kapitalistiska utvecklingen, liksom hans föreställning om att det finns en naturlig motsättning inbyggd mellan tilltron till vetenskapliga framsteg och religiösa föreställningar. I dag är det i de protestantiska delarna av världen som arbetsmoralen är minst sträng, och där synen på betydelsen av självförverkligande, livskvalitet och fritid gått längst.

Statsvetaren Samuel Huntingtons kontroversiella teori om ”clash of civilizations” som bland annat gör gällande att klyftan mellan islam och kristendom handlar om demokrati och styrelseskick, utsätts också för empirisk prövning – och visar sig inte stämma. Motsättningar finns förvisso, men när det gäller demokrati uppvisar både muslimer och kristna (protestanter såväl som katoliker) påfallande stöd. Det är i stället i synen på jämställdhet mellan kvinna och man, i synen på könsroller och sexuell livsstil, som gapet – som är stort – finns.

Ronald Inglehart och Pippa Norris är empiriskt orienterade forskare men blir aldrig oteoretiska. De prövar och problematiserar genomgående den globala verklighet som är deras undersökningsmaterial. Framför allt drar de två övergripande slutsatser som kan sägas sammanfatta deras forskningsmässiga avtryck: den ena empirisk, den andra snarare normativ. Mänsklig utveckling (vad de kallar ”human development”) – det vill säga ökad läskunnighet, minskad fattigdom, längre livslängd, minskad barnadödlighet – leder till en avgörande minskning av otrygghet som i sin tur öppnar för värderingar som betonar tolerans och öppenhet, och mer deltagande, kritiska och i god mening krävande medborgare.

Existentiell trygghet är ett nyckelbegrepp, vars betydelse kan spåras tillbaka till Ingleharts tidiga arbeten från 70-talet, inspirerade av Abraham Maslows välkända behovstrappa. Det är den ökade existentiella tryggheten i det välmående efterkrigs-Europa under 50-, 60- och 70-talen som generar ett långsamt skifte – en ”tyst revolution” – i värderingar och prioriteringar, i riktning mot starkare betoning av värden som jämlikhet, jämställdhet, respekt för mänskliga rättigheter och tolerans, men också ökar intresset för frågor av immateriell natur som miljö, förbättrad livskvalitet och självförverkligande.

Den normativa slutsatsen är att vi har all anledning att se framtiden an med tillförsikt. Medborgarkulturen går framåt, om än inte snabbt eller spikrakt. Inglehart och Norris är uttalade optimister, deras tolkningsram är utopistens snarare än dystopikerns. De existentiellt tryggare befolkningarna är mer kritiska, sätter mer press på institutioner och eliter, engagerar sig för andras väl och ve och ser inte enbart till sina egna intressen.

Genom uppbyggnaden av WVS är Ronald Inglehart – tillsammans med Pippa Norris – en av världens mest inflytelserika och citerade samhällsvetare. I hans tidiga böcker ”The silent revolution” (1977), ”Culture shift in advanced industrial society ” (1990) och ”Modernization and postmodernization” (1997) låg tyngdpunkten på att utveckla den teori om postmaterialism som hans namn är intimt förknippat med. Den existentiella trygghet som bland annat Europas medborgare åtnjutit under efterkrigstiden som en följd av ökat och framför allt spritt välstånd, i kombination med övergången från ett industriellt till ett kunskapsorienterat tjänstesamhälle, menade Inglehart ledde till förskjutningar mot ett ökat intresse för självförverkligandevärden, medan materiell och säkerhetsmässig överlevnad tonades ned.

I arbetena med Pippa Norris känns visserligen element från teorin om post-materialism igen; antagandet att produktionsförhållanden och produktionssätt är en avgörande förutsättning för hur människors förhållningssätt och värderingar formas är ett sådant. Övergången från huvudsakligen agrar produktion till industriell är därmed ett centralt steg som leder till vissa värderingsförändringar, liksom den fortsatta omvandlingen från ett industriellt till ett post-industriellt tjänstesamhälle och kunskapsekonomi.

I den avancerade kapitalistiska ekonomi som västvärldens länder utgör är tjänstesamhället redan ett faktum, och det får vissa, ganska förutsägbara, kulturella konsekvenser. När andra delar av världen rör sig i samma riktning. och när industriella ekonomier som Kina, Indien och Brasilien övergår till post-industriell produktion, så kan vi förvänta likartade kulturella – värderingsmässiga – skiften. Norris och Inglehart bortser emellertid inte från de lokala sammanhangens betydelse: de ”stora” strukturernas påverkan filtreras genom historiska erfarenheter och existerande kulturella förhållningssätt (framför allt religiösa) och resultatet kan därför, självfallet, variera. Men deras stora poäng är att det varierar inom förhållandevis förutsägbara och tydliga ramar. Därmed är deras teori en fascinerande blandning av, till viss del får man tillstå, determinism à la Marx, men också de lokala sammanhangens nyansrikedom à la Weber.

Existentiell trygghet, frånvaron av ständig och malande oro för den egna tillvaron när det gäller mat för dagen, sjukvård, skolgång för barnen, omsorg på ålderns höst, pension att leva på, är emellertid vad som på allvar öppnar för den ljusare och bättre värld som Inglehart och Norris, framför allt med det välmående Europas utveckling framför ögonen, ser som möjlig. Sådan existentiell trygghet är given för dem med stora individuella resurser.

Det är emellertid när staten träder in på scenen och blir omfördelande, när således en välfärdsstat växer fram, som existentiell trygghet blir en realitet för flertalet – och samhället i sin helhet blir tryggt. Existentiell trygghet är alltså intimt förbunden med en viss grad av jämlikhet. Det finns stater i världen, arabländerna är ett exempel, USA ett annat, som är rika men där ojämlikheten i inkomster och tillgång till centrala nyttigheter är påfallande. Där uppkommer heller inte samma värderingsförskjutningar i riktning mot starkt ökad tolerans, och den respekt för mångfald och livsstilar som vi finner i de mer utjämnade samhällena. Detta indikerar att välfärdsstaten spelar en aktiv roll i att indirekt forma en mer framåtsyftande medborgarkultur. Den grundforskning som Pippa Norris och Ronald Inglehart belönas för visar sig också ha långtgående politiska implikationer, av intresse för för många fler än enbart statsvetare och sociologer.

Li Bennich-Björkman
är skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet och ordförande i priskommittén.

Annons
Annons
X

Ronald Inglehart och Pippa Norris.

Foto: UNIVERSITY OF MICHIGAN, PIPPA NORRIS Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X