Med världen som sina ostron

My Morning Jacket är det traditionella rockbandet från den amerikanska södern som vaknade upp en morgon och insåg att hiphop, r”n”b och soul är den enda musiken som enar oss alla. Andres Lokko har träffat deras chefs-ideolog Jim James.

Under strecket
Publicerad
Annons

NEW YORK. Det är kolsvart på Webster Halls scen när Jim James börjar sjunga öppningsspåret på My Mornings Jackets album, Z. Och det förblir lika svart tills stroboskopen börjar blinka i samma sekund som den ordlösa refrängen i höstens vackraste soulballad öppnar upp skyarna.
De är egentligen en fullständigt osannolik uppenbarelse. Fem män från Louisville, Kentucky, som under skägg och midjelångt hår rent visuellt beter sig som valfritt headbangande metalband, men gör det till falsettsoul, countrymelodier, Sandinista-reggae, vimsig karusellmusik och minst en bedårande sommarvals.
I ena sekunden är de ett symfoniskt Pink Floyd i Curtis Mayfields garage. I nästa ett monumentalt Genesis som med en obegriplig självklarhet förvandlas till Teenage Fanclub.

– Vi är ju uppvuxna med 80-talets hårdmetal. Det var det som ursprungligen fick oss att starta bandet, säger Jim James.

Annons
Annons
Annons