Torbjørn Rødland, ”Fifth honeymoon”Rødlands fotografier – så mycket mer än ”bilder”

Torbjørn Rødland, ”Candy skewers”, 2017.
Torbjørn Rødland, ”Candy skewers”, 2017. Foto: Torbjørn Rødland

Som en kameleont rör sig Torbjørn Rødland mellan olika fotografiska strategier. Fascination för droppande vätskor och fuktiga föremål ställs samman med finstämda porträtt. Håkan Nilsson ser en konstnär helt utan förutbestämda idéer om vad foto ska syssla med.

Under strecket
Publicerad
Torbjørn Rødland, ”The man in the moon is a miss”, 2016-18.

Torbjørn Rødland, ”The man in the moon is a miss”, 2016-18.

Foto: Torbjørn Rødland
Torbjørn Rødland, ”Baby”, 2007.

Torbjørn Rødland, ”Baby”, 2007.

Foto: Torbjørn Rødland
Torbjørn Rødland, ”Anchor”, 2017.

Torbjørn Rødland, ”Anchor”, 2017.

Foto: Torbjørn Rødland
Annons

Vissa konstnärskap öppnar sig liksom på en gång, andra måste man jobba sig in i. Torbjørn Rødland (född 1970 i Norge, verksam i Los Angeles) tillhör den senare kategorin för mig. När jag går runt i den luftigt hängda utställningen på Bonniers konsthall funderar jag över vad det är som gör Rødland, som sedan 1990-talet har etablerat sig som en av sin generations stora, så svår att fånga in.

Till viss del tror jag att det rör sig om hans uttalade släktskap med ”pictures-generationen”, en grupp konceptuellt orienterade konstnärer vilka kom att bli den amerikanska postmodernismens fixstjärnor: Cindy Sherman, Sherrie Levine och Richard Prince. De pekade ut bildkonventioner som språkliga och ideologiska instrument vilka bidrar till att skapa våra uppfattningar/stereotyper om exempelvis det ”kvinnliga”. Bilden var inte längre en oskyldig registrator utan något som också formar det den avbildar. Det var inte vad som avbildades som kom i fokus, utan hur.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons