Recension

La Passion de SimoneMed Salonen blir allt exakt

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Passion kan betyda många saker, allt ifrån lidande (det är därifrån JSBachs ”Matteuspassionen” fått sitt namn) till hänryckning. Båda innebörderna passar väl in på den franska filosofen Simone Weil som finska Kaija Saariaho ägnar sin ”La Passion de Simone”. Den fick ett sceniskt framförande 2007 på Östersjöfestivalen, men faktum är att verket blir starkare utan visuella inslag, så här på skiva.

Det förändrar inte det faktum att Amin Maaloufs text är alltför prosaisk, men Saariahos klangvärld breder ut sig – skimrande, ibland pulserande, någon gång riktigt kärv. De inskjutna Weil- citaten viskas fram, och orden blir till klang. Sopranen Dawn Upshaw imponerar som berättare (och som enda vokala solist).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons