Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Karin Ohlin/ Ridley Howard Med nya ögon när föremål blir form

(uppdaterad)

KONST

Karin Ohlin/ Ridley Howard

Genre
Skulptur
Var
Galleri Flach/ Andréhn-Schiptjenko

Tom 9 november/Tom 10 november

”Form follows function” löd det gamla modernistiska mantrat där övertygelsen också var att något var vackert endast om man omedelbart såg vad man skulle ha det till. Det är en föga fruktsam inställning om man ser till Karin Ohlins eller Ridley Howards utställningar. Här har föremålen befriats från sina användningsområden och framträder istället som frikopplade former.

Föremålen i Karin Ohlins utställning hålls samman av att de alla har att göra med det synliga. Gatlyktan gör att vi kan se när det är mörkt, kameran fångar det vi ser, spegeln reflekterar blicken och Ohlins dörrar har fönster som vi kan se genom.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Samtidigt har objekten berövats just sina viktigaste funktioner. Gatulampan är utförd i mdf och kan inte alls lysa. Kamerorna är tillverkade av samma material och hänger dessutom på väggen som prydnadsföremål; dörrarna står lutade mot väggen och saknar praktiska funktioner som låskistor och gångjärn. Speglarna är kapade i bitar och placerade utmed golvet.

    Annons
    X

    Objekten lockar till skärskådning: vad är det vi tittar på, bortsett från funktionslösa vardagsföremål? Ohlins styrka är att hon inte nöjer sig med en förskjutning av det invanda. Hennes nogsamma utförande gör att konstverken blir något mer än ett tecken eller ett sökande efter form i det vardagliga. Den felvända kameran blir till ett objekt i sin egen rätt. Därigenom kan jag se helt andra egenskaper, till exempel att glaset i sökarögat kastar reflektioner på väggen.

    Den amerikanske konstnären Ridley Howard är kanske mest bekant för smått sensuella, men ändå återhållna interiörmålningar – lite som en Edward Hopper utan ensamhet. På Andréhn-Schiptjenko har han tonat ner denna sida: endast en målning antyder någon form av sexuell aktivitet. Istället har han avbildat föremål och miljöer så stiliserat att de närmast är att betrakta som tecken. Swimmingpoolen återkommer i flera målningar, liksom ett fotbollsmål. Allt målat i ett fåtal klara, jämt utlagda färger.

    När Howards målningar blir så schematiserade att endast titeln avslöjar att det är en poolkant och inte en abstrakt komposition jag tittar på, blir de ointressanta. Här är tilltalet alltför distanserat och ”coolt”. Det ljusa och glättiga behöver en annan underton för att bli något mer än stiliga målningar. Det kan vara det lätt ogripbara i målbursverken, eller det par kvinnoben i högklackade skor som skär diagonalt genom målningen ”Legs” ljusa färgsättning.

    Kvinnobenen har visserligen något dubiöst erotiskt över sig, men just detta störningsmoment tillför målningen en energi bortom såväl det funktionella som det formella.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X