Annons

Bo Gustavsson:Med litteraturen som bot mot krisen

Robert Musil rycktes med i den febriga krigsstämningen sommaren 1914. Sedan ångrade han sin längtan efter en katastrof och ägnade sitt liv åt att utforska hur man skyddar sig mot masspsykoser; hur man blir och tänker någonting annat.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Robert Musil som officer år 1915.

Foto: © MUSEO STORICO ITALIANO DELLA GUERRA, ROVERETOBild 1 av 1

Robert Musil som officer år 1915.

Foto: © MUSEO STORICO ITALIANO DELLA GUERRA, ROVERETOBild 1 av 1
Robert Musil som officer år 1915.
Robert Musil som officer år 1915. Foto: © MUSEO STORICO ITALIANO DELLA GUERRA, ROVERETO

**I essän ”Das hilflose Europa” **(Det hjälplösa Europa, Piper-Bücherei 1922) beskriver Robert Musil kriget som ”en flykt från freden”. Längtan efter den stora katastrofen avslöjade samtidens ideologiska kris, menar han. Han hade själv låtit sig berusas av den patriotiska krigshysteri som rådde sommaren 1914, då han aktivt propagerat för att Österrike-Ungern skulle gå ut i krig mot Serbien. Han kom dock snart på andra tankar. I en serie essäer publicerade i början av 1920-talet utvecklade Musil sitt ideologikritiska tänkande. Det skedde framför allt i ”Die ’Nation’ als Ideal und als Wirklichkeit” (Nationen som ideal och verklighet), den redan nämnda ”Das hilflose Europa” och ”Der deutsche Mensch als Symptom” (Tysken som symptom), som aldrig kom i tryck under hans livstid.

Annons
Annons
Annons