Annons

Kaj Schueler:Med Kertész blir man aldrig riktigt färdig

Imre Kertész (1929–2016).
Imre Kertész (1929–2016). Foto: Anders Wiklund/TT

Förtrycket och den etniska stigmatiseringen präglade Imre Kertész, både som människa och författare. SvD:s Kaj Schueler minns en okuvlig och rastlös Nobelpristagare.

Under strecket
Publicerad

Dagen innan Nobelpristagaren Imre Kertész avled styrde slumpen mina steg till Judiska museet i Stockholm. Där pågår utställningen ”Albumet från Auschwitz” – fotografier tagna av två SS-män som dokumenterar de ungerska judarnas ankomst till Auschwitz 1944. Det är en viktig utställning, för liksom Kertész roman ”Mannen utan öde” kompletterar den historisk med emotionell fördjupning, och förståelse av Förintelsen.

Bilderna som visas är inte de vi är vana att se, de är inte skräckinjagande, åskådaren värjer sig inte utan kryper hellre nära inpå bilder, fotografierna uppvisar en normalitet som i betraktarens ögon ter sig absurd. Människorna har nyss släppts ut från de godsvagnar som fört dem till slutstationen; de är samlade, uppställda i ordnade täta led, möjligen omedvetna om sitt öde. Ansiktena uttrycker tomhet, endast i undantagsfall skräck. Resignation, uppgivenhet efter en långvarig förföljelse och en successiv avhumanisering. Vad visste de nu om platsen dit de kommit?

Annons
Annons
Annons