Med känsla för det förflutna

PLATS FÖR MINNEN. När Theodor Kallifatides ska berätta om sin hembygd Huddinge säger han att det blir en promenad ”down memory lane”.
– Det mesta som jag fängslades av när jag kom hit är borta nu, säger han.

Under strecket
Publicerad
Huddinge är en av många platser som Theodor Kallifatides kallar hemma. Han besöker gärna Huddinge kyrka som han tycker har en särskilt välljudande klocka.

Huddinge är en av många platser som Theodor Kallifatides kallar hemma. Han besöker gärna Huddinge kyrka som han tycker har en särskilt välljudande klocka.

Foto: GUNNAR LUNDMARK
Annons

Det blir påtår till morgonkaffet hemma i villan i Fullersta. Utanför köksfönstret är träden kala och den regnvåta vinden tjuter runt knutarna. Men när Theodor Kallifatides börjar berätta om sin hembygd förvandlas bilden. Fram träder blommande äppelträd, doftande syrener och en porlande å.

– Min fru Gunillas föräldrar bodde här och jag minns hur det såg ut när jag besökte dem första gången. Det var stora naturtomter överallt. Äppelträd, stora granar, tallar och gärdsgårdar. Syrenerna blommade vid det gamla stationshuset dit alla stigar ledde och ån var öppen då, med rinnande vatten genom samhället. Det fanns en liten bro över den också. Och på allmänningen fanns både räv och rådjur. Det var som på landet, nej som ett helt annat land – som England. Så vackert.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons