Med jazzen som livsnerv

En av Sveriges främsta jazzmusiker, pianisten och orkesterledaren Per Henrik Wallin har avlidit.

Under strecket
Publicerad
De sista åren av sitt liv gjorde Per Henrik Wallin de turnéer som hans handikapp tillät, skrev ny musik och framträdde med sitt storband.

De sista åren av sitt liv gjorde Per Henrik Wallin de turnéer som hans handikapp tillät, skrev ny musik och framträdde med sitt storband.

Annons

Han levde många liv och var alltid trogen mot sin egen dynamiska intuition. Han älskade jazzen och dess utövare med en hängivenhet som bara delvis doldes bakom en butter misstro mot det etablerade livet.
Per Henrik Wallin föddes i Karlsborg 1946. Glädjen över jazzens utövare spirade i tonåren då han stack ut i Tivedens skogar med en vevgrammofon. Som så många andra jazzmusiker spelade han redan i ungdomen till dans på den tiden då konstformen skavde mot människors behov av kroppskontakt.

Med en osannolik energi drev han under 70-talet fram en fri associativ pianomusik som byggde på jazzens fragment och delar. ”Jag vill att pianot ska låta som en hel orkester”, sa han vid något tillfälle. Det skulle kunna liknas vid en översvämning. Den första skivan hette The New Figaro och kom 1976 på Dragon. Under de kommande åren drev han sammansvetsade triogrupper.
Sedan hände det som han kallat en ”avskalningsprocess”, en allt större skönhetslängtan. Innan dess hade han varit med om det han kallade ”en olycka”, och så gått in i en ”psykotisk tystnad”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons