Annons

Med himlen bakom hörnet

Under strecket
Publicerad

Vem vill bli miljonär är ett trist tv-program och den drift som ligger bakom tittarframgångarna kan tyckas trivialt egotrippad. Att dansa kring guldkalven är dock en harmlös form av självförverkligande jämfört med den som kommer till uttryck i den våldsamma följetongen Vem vill bli martyr. Som framgår med ojämna mellanrum runt om i världen - och senast vid den jordanska ambassaden i Bagdad - är det fler än Balibombaren Amrozi som svarar ”jag” på den senare frågan. Trots skiftande bakgrunder finns en fundamentalistisk tolkning av religionen som gemensam nämnare: den som ger martyrskap till dem som dödar i islams namn (till skillnad från inom kristendomen som ger martyrskap till dem som dödas på grund av sin religion).

När dödsdomen mot Amrozi föll häromdagen välkomnade han den som en inträdesbiljett till islams Hall of Fame. Vid sidan av de principiella skäl som talar mot dödsstraffet skulle det alltså ha varit ett hårdare straff att bura in honom på livstid. Kriget mot terrorismen kräver olika typer av insatser för att nå framgångar. På ett plan handlar det om underrättelsearbete för att hindra flödet av personer, pengar och vapen. På ett annat plan gäller det att verka för demokrati och marknadsekonomi och därigenom minska terrorismens livschanser; det är på något sätt typiskt att Amrozis fattiga familj ser domen som en konspiration. På ett tredje plan handlar vårt ansvar om att aldrig ursäkta terrorism - varken i någon politisk eller religiös guds namn. Amrozi har förklarat att det är rätt att döda alla vita, men enligt hans försvarsadvokat är det inte alls så; det är bara alla amerikaner och judar som står på dödslistan. De svenskar som fanns bland de 202 som mördades på Kuta beach i höstas var så att säga bara olycksfall i arbetet.

Annons
Annons
Annons