Annons
Recension

Stundens blommaMed hela kosmos till hus

ZENBUDDIST Det är besjälad saklighet och koncentration, inte retorik och en lust att predika, som utmärker den koreanska poeten Ko Uns dikter. Han är en antites till tesen om människans grundläggande ondska, skriver Rita Tornborg.

Under strecket
Publicerad

Det är inte sannolikt att Atlantis kommer att ge ut poeten Ko Uns hela ”Maninbo” (manin betyder mycket folk på koreanska), ett verk som redan omfattar 25 volymer och som, enligt poeten själv, kommer att kompletteras med ytterligare fem. Men man är tacksam mot förlaget för förra årets ”Tiotusen fotspår och andra dikter”, ett urval på 157 poem ur detta mäktiga opus, lika tacksam som man är för årets Ko Un, Stundens blomma.

Det är en märklig person, denne koreanske poet, en levande antites till den nu förhärskande tesen om människans grundläggande ondska. Barn av en grym tid - som knappt tioårig fick han under den japanska ockupationen, sedan, under Koreakriget och Park-Jung-hees militärdiktatur lära sig allt om ond bråd död och bevittna förintelse och förstörelse och massakrer - älskar han ändå människorna. För i likhet med Brecht inser han att de inte är sluga nog för detta livet.

Annons
Annons
Annons